KF 25/2: Om sociala krav i upphandling

Ett av ärendena som avhandlades på dagens kommunfullmäktige var en ny Policy för upphandling och inköp. I mitt yttrande siktade jag in mig på borgarnas tilläggsförslag på Statsledningskontorets förslag på policy, där de kritiserar sociala krav som numera kan ställas i upphandling:

I en tid när de sociala skillnaderna ökar mellan olika grupper och vi har stora problem med utvecklingen på miljön och klimatet, är det en viktig möjlighet att kunna ställa sociala krav i upphandling av varor och tjänster. Det är därför förvånande att läsa yrkandet från KD, L och M angående att de sociala kraven kan leda fel. Det är kommunens ansvar – vårt ansvar – att göra allt vi kan för att påverka samhällsutvecklingen i en hållbar riktning. Kommunen är en stor inköpare och det vi gör påverkar många människor och på sikt även marknaden. 

Att som borgarna hävda att sociala krav inte är relevanta eller motverkar konkurrens är en missuppfattning om tanken bakom möjligheten att ställa sociala krav. Vi har genom upphandling ett effektivt verktyg att påverka marknaden så att det blir en konkurrensfördel att ha exempelvis en jämlikt sammansatt arbetsgrupp, socialt hållbara arbetsvillkor, eller stötta marginaliserade gruppers ökade delaktighet.

Vi rödgrönrosa blundar inte för de maktstrukturer som hindrar ett jämlikt deltagande i samhället utan använder de verktyg som finns till vårt förfogande i arbetet för en socialt hållbar samhällsutveckling: för både människor och miljö. 

Annonser

Internationella funktionshinderdagen: stat och kommun kan ta större ansvar

Sedan 1992 uppmärksammas Internationella Funktionshinderdagen världen över den 3 december. Denna dag får de frågor särskild belysning som är vardag för uppemot var femte svensk och en miljard människor i världen. Personer med funktionsnedsättning i Sverige har sämre levnadsvillkor och möter större utmaningar inom en rad samhällsområden än övriga befolkningen. Att majoritetsbefolkningen får ökad kunskap om villkoren för personer med funktionsnedsättning är en förutsättning för förändring och för att skapa förståelse för värdet av ett samhälle som är tillgängligt för alla.

Jag publicerar därför idag två artiklar med ett nationellt respektive ett kommunalt perspektiv (klicka på bilderna för att komma till sidorna).

Gör vad ni kan idag – varje dag – för att uppmärksamma och motverka funkofobi och otillgänglighet! 

 

Femperd

Syntolkning: Skärmdump från Feministiskt Perspektivs debattsida, rubrik: Internationella funktionshinderdagen – en feministisk angelägenhet.

GP

Syntolkning: Skärmdump från GP:s debattsida, rubrik: Ta bort onödiga hinder – Göteborg ska bli tillgängligt, samt en bild på en gångväg i mörkret, en gatlampa lyser och en person i svarta byxor och vit jacka går bortåt. Bildtext: Dålig belysning är en av de saker som ska åtgärdas i Göteborg töratt skapa större tillgänglighet, enligt skribenterna.

 

Fi 10 år – jag 5-årig Fiare

Idag fyller Fi tio år och jag läser fantastiska texter av olika feminister som varit delaktiga i grundandet av och utvecklingen av partiet från starten (t.ex. Sofia Karlsson, Veronica Svärd, Tina Rosenberg och Sissela & Gudrun). Jag själv gick med först i början av 2010, efter några år av engagemang i studentkår och fackförbund.  Jag är till skillnad från många inte en sån där som ”alltid har varit feminist”, något jag fortfarande kan känna mindervärdeskomplex i relation till. Men när jag se tillbaka på mina fem år i partiet, först som styrelseledamot i Fi Göteborg och sedan i nationella partistyrelsen, kan jag ändå drista mig till att känna stolthet över vad jag åstadkommit, både som enskild individ för min egen utveckling och som del i en fantastisk gemenskap med mycket kompetens och engagemang.

Efter några tuffa år i Göteborg när vi bara var ett fåtal engagerade personer som försökte hålla föreningen vid liv har vi nu tagit plats i kommunfullmäktige där vi bidragit till att färga både budgeten och debatten rosa, vi ska få vårt första partistöd och har fler medlemmar än någonsin, både passiva och aktiva. Jag är inte längre det minsta rädd för att föreningen ska tyna bort och det bästa är att jag inte ens behöver lägga all min fritid på att hålla den vid liv utan att det går alldeles utmärkt också utan mig!

Efter två år i partistyrelsen kan jag också se hur jag bidragit till att bredda Fi:s intersektionella perspektiv, i både analys och praktisk politik, med funktionalitets- och tillgänglighetsfrågor. Min första personliga framgång var på kongressen i Göteborg 2013 då min motion om en ny funkispolitik blev antagen. Därefter har jag i varje dokument, uttalande och artikel som författats i Fi:s namn arbetat för att det ska synas. Min andra personliga framgång var i valrörelsen inför riksdagsvalet 2014 när jag agerade ”funktionshinderpolitisk talesperson” i Almedalen, på Nordiskt forum och i debatter och arbetade för att bredda Fi:s nätverk i funkisrörelserna och skapa förtroende för vår politik.

På kongressen tidigare i år när jag avgick från styrelsen för att koncentrera mig på kommunpolitiken hann jag ändå med att starta upp en ny tematisk medlemsgrupp Fi Funktionalitet, för fortsatt utveckling av politiken och av organisationen ur ett tillgänglighetsperspektiv.

Det finns fortfarande mycket att göra inom Fi för ökad tillgänglighet men det känns som att en god grund är lagd för fortsatt utvecklingsarbete. Jag ska försöka vara med så mycket jag kan i detta genom Fi Funktionalitet (planerar ny motion inför kongressen 2017!) men kommer framförallt att lägga min tid och energi på att göra Göteborg till en mer tillgänglig stad för alla oavsett funktionalitet!

IMG_0399

Syntolkning (också något jag lärt mig under dessa år!): Bild från Marschen för tillgänglighet i ett soligt Göteborg 2012 där jag ses till höger i bilden hållandes ena delen av en vit banderoll med den rosa texten F! för ett tillgängligt samhälle (för övrigt den första banderollen jag gjort!).

Rapporten om ett socialt hållbart Göteborg

IMG_1263
Syntolkning: bild från power point-presentations första bild

Social resursförvaltning presenterade rapporten Hela staden socialt hållbar på det rödgrönrosa månadsmötet idag. Fokus låg på sista delen i rapporten där de ger förslag på möjliga vägar framåt och exempel på mål att prioritera. Dessa är baserade på den evidens som rapporten bygger på (forskning, statistik, exempel på framgångsrika arbetssätt i andra kommuner och delar av världen).

Den övergripande värdegrunden är:
– gemensamma tidiga, generella och långsiktiga insatser
– gör något, gör mer, gör bättre (på vissa områden gör vi redan något, det är bra men vi kan alltid göra mer och där vi redan gör mycket kan vi alltid göra bättre)

Målet är att vid varje enskilt beslut ska en konsekvensanalys göras utifrån ett socialt hållbarhetsperspektiv, i likhet med exempelvis barn- och jämställdhetsperspektivet som finns med idag.

Nu återstår arbetet för oss politiker att prioritera bland alla de möjliga målen och lägga upp en strategi för hur vi kan styra arbetet så att det genomförs på bästa sätt i alla stadens verksamheter. Men det är skönt att det råder konsensus kring problembeskrivningen och nödvändigheten av att prioritera detta arbete!

Studiebesök på Stadsbyggnadskontoret

Jag rapporterar på Politikerbloggen om mitt studiebesök på Stadsbyggnadskontoret där jag informerades om deras arbete med enkelt avhjälpta hinder, en av Fi Göteborgs fokusfrågor inom tillgänglighet. Läs vidare där!

IMG_1255
Syntolkning: Bild från en power point-presentation föreställande en entré med två trappsteg till en affär i Haga. Rubrik: Enkelt avhjälpt hinder? – Haga.

Funktionshinderverksamhet är ojämställd – yttrande från KF 29/1

På kvällens kommunfullmäktige yttrade jag mig i ärende Uppföljningsrapport 3, varav del 2 handlade om stadens så kallade kärnverksamheter, dvs. utbildning, kultur, hälso- och sjukvård, äldreomsorg, trafik, boende – och funktionshinderverksamhet. I rapporten görs en genomgång av olika delar av stadens funktionshinderverksamhet men det jag fokuserade på var ett avsnitt om jämställdhet. Nedan följer mitt yttrande:

Gällande den del i uppföljningsrapporten som handlar om Funktionshinderverksamhet så skulle jag vilja lyfta det avsnitt som handlar om jämställdhet. Där presenteras att fler män än kvinnor beviljas insatser och att män och kvinnor beviljas olika insatser. Jag citerar:

Könsskillnader kan i viss mån förklaras med att antalet män och pojkar med vissa diagnoser är fler än antalet kvinnor och flickor. Det går emellertid inte att utesluta att handläggare bedömer behoven hos män och kvinnor olika, vilket Socialstyrelsens lägesrapport visar. Ny forskning visar att flickor i förhållande till pojkar kan vara underdiagnosticerade, vilket kan påverka deras möjlighet att få LSS-insatser.

I Göteborg har fler män än kvinnor beslut om Boende m Särskild Service enligt LSS eller SoL, medan fler kvinnor än män har beslut om boendestöd enligt SoL i ordinärt boende.

I Uppföljningsrapporten görs inga vidare analyser av orsakerna till denna ojämlikhet i Göteborg och det ges inga förslag på åtgärder – och det kanske inte är meningen heller med dessa rapporter.

Men en sak kan vi med säkerhet konstatera, och det är att det redan finns mängder av forskning och andra typer av kunskapsunderlag som berättar hur läget ser ut – att det är ojämställt. Det som behövs nu är handling från oss politiker. Det finns ett genomgripande jämställdhets- och Mänskliga rättigheter-arbete i staden, men det finns anledning att intensifiera det inom funktionshinderverksamhet, där det lätt faller bort, kanske för att fokus ligger på diskrimineringsgrunden funktionshinder.

Vi måste se över personalens förutsättningar att arbeta utifrån ett likabehandlingsperspektiv, både i myndighetsutövning och i utförarverksamhet. Kanske är det så att personalen behöver mer stöd, mer utbildning eller att vi från centralt håll helt enkelt följer upp bättre och kräver analyser av varför det ser ut som det gör och sedan kräver åtgärder.

Precis som jag tog upp på förra Kommunfullmäktige i december i samband med att vi skulle Revidera de så kallade ”Riktlinjerna för individuellt stöd till personer med funktionsnedsättning” så vill jag även nu uppmärksamma Alliansen och VV på att deras vilja att separera jämställdhetsarbetet från mänskliga rättigheter-arbetet inte kan göras. Och det beror på, precis som jag sa då, att kön inte kan separeras från andra diskrimineringsgrunder, i detta fall funktionalitet.

Jag hoppas därför att vi snart kommer kunna anta Programmet för det strategiska arbetet med mänskliga rättigheter i Göteborgs Stad, som jag tror kan bli ett viktigt verktyg, både för oss som styr och för dem som ska realisera våra politiska mål i verksamheterna.

#funkpol-perspektiv på Förintelsens minnesdag

Idag är det Förintelsens minnesdag och jag skulle vilja bredda perspektivet som vanligen inte inkluderar alla offer, såsom personer med normbrytande funktion:

De funktionshindrade sades hota ”folkkroppens hälsa”, och att utgöra en ekonomiskt alltför ”tung börda för folket och staten”. Hösten 1939 påbörjades i Tyskland en hemlig, från högsta ort organiserad aktion att döda vad man kallade ”livsovärdigt liv”, och även efter det att den avslutats sensommaren 1941 fortsatte mördandet på institutioner och vårdanstalter.

Läs mer i denna artikel.

Utrotningen av människor med normbrytande funktion började med barnen:

I augusti 1939 – alltså samtidigt som kriget började – utfärdade den tyska regeringen en strängt hemlig förordning. Alla barn under tre års ålder, som hade missbildningar eller funktionsnedsättningar av olika slag, skulle registreras. De barn som efter undersökning ansågs kunna utvecklas, fick föräldrarna hämta hem igen. De andra gav man sömnmedel och för lite mat, så att de tynade bort. Det skulle ge sken av ett naturligt sjukdomsförlopp. Denna barnaktion pågick i ett par år och man beräknar att man tog livet av fem tusen funktionsnedsatta barn på detta sätt.

Läs mer i denna artikel.

På min att-läsa-lista finns Steve Sem-Sandbergs – De utvalda, en roman baserad på fakta om barnen som mördades, ur en pojkes perspektiv som lyckades fly.

När vi diskuterar rasism, nazism och fascism är det viktigt att se sambanden och sammanhangen mellan olika förtryck. Många av dem som på olika sätt bryter mot normen om den vita, heterosexuella, normfungerande mannen får än idag utstå hat, hot och diskriminering. Det är därför vi i Fi talar om nödvändigheten av att ta ett helhetsgrepp om arbetet för mänskliga rättigheter och antidiskriminering, exempelvis genom att inrätta en oberoende MR-institution som FN föreslår. Förtryck samverkar och därför måste alla vi som i olika grupper arbetar mot förtryck samverka och likaså måste kunskap kring de olika frågorna samordnas för effektiv ledning och stöd.

I Göteborgs kommun arbetar vi rödgrönsrosa nu för att inrätta en central MR-kommitté eller liknande som kan samordna de olika nämndernas och förvaltningarnas arbete. Tyvärr blev förslaget om att anta ett strategiskt program för MR-arbetet nedröstat i kommunfullmäktige av Alliansen mfl pga att de vill ha fortsatt utredning men vi arbetar vidare på andra vägar under tiden.