Funktionshinderverksamhet är ojämställd – yttrande från KF 29/1

På kvällens kommunfullmäktige yttrade jag mig i ärende Uppföljningsrapport 3, varav del 2 handlade om stadens så kallade kärnverksamheter, dvs. utbildning, kultur, hälso- och sjukvård, äldreomsorg, trafik, boende – och funktionshinderverksamhet. I rapporten görs en genomgång av olika delar av stadens funktionshinderverksamhet men det jag fokuserade på var ett avsnitt om jämställdhet. Nedan följer mitt yttrande:

Gällande den del i uppföljningsrapporten som handlar om Funktionshinderverksamhet så skulle jag vilja lyfta det avsnitt som handlar om jämställdhet. Där presenteras att fler män än kvinnor beviljas insatser och att män och kvinnor beviljas olika insatser. Jag citerar:

Könsskillnader kan i viss mån förklaras med att antalet män och pojkar med vissa diagnoser är fler än antalet kvinnor och flickor. Det går emellertid inte att utesluta att handläggare bedömer behoven hos män och kvinnor olika, vilket Socialstyrelsens lägesrapport visar. Ny forskning visar att flickor i förhållande till pojkar kan vara underdiagnosticerade, vilket kan påverka deras möjlighet att få LSS-insatser.

I Göteborg har fler män än kvinnor beslut om Boende m Särskild Service enligt LSS eller SoL, medan fler kvinnor än män har beslut om boendestöd enligt SoL i ordinärt boende.

I Uppföljningsrapporten görs inga vidare analyser av orsakerna till denna ojämlikhet i Göteborg och det ges inga förslag på åtgärder – och det kanske inte är meningen heller med dessa rapporter.

Men en sak kan vi med säkerhet konstatera, och det är att det redan finns mängder av forskning och andra typer av kunskapsunderlag som berättar hur läget ser ut – att det är ojämställt. Det som behövs nu är handling från oss politiker. Det finns ett genomgripande jämställdhets- och Mänskliga rättigheter-arbete i staden, men det finns anledning att intensifiera det inom funktionshinderverksamhet, där det lätt faller bort, kanske för att fokus ligger på diskrimineringsgrunden funktionshinder.

Vi måste se över personalens förutsättningar att arbeta utifrån ett likabehandlingsperspektiv, både i myndighetsutövning och i utförarverksamhet. Kanske är det så att personalen behöver mer stöd, mer utbildning eller att vi från centralt håll helt enkelt följer upp bättre och kräver analyser av varför det ser ut som det gör och sedan kräver åtgärder.

Precis som jag tog upp på förra Kommunfullmäktige i december i samband med att vi skulle Revidera de så kallade ”Riktlinjerna för individuellt stöd till personer med funktionsnedsättning” så vill jag även nu uppmärksamma Alliansen och VV på att deras vilja att separera jämställdhetsarbetet från mänskliga rättigheter-arbetet inte kan göras. Och det beror på, precis som jag sa då, att kön inte kan separeras från andra diskrimineringsgrunder, i detta fall funktionalitet.

Jag hoppas därför att vi snart kommer kunna anta Programmet för det strategiska arbetet med mänskliga rättigheter i Göteborgs Stad, som jag tror kan bli ett viktigt verktyg, både för oss som styr och för dem som ska realisera våra politiska mål i verksamheterna.

Annonser

Mitt yttrande om LSS-riktlinjerna på KF 11/12

IMG_1013

Redan på förra mötet hade jag planerat att yttra mig i ärendet Revidering av riktlinjer för individuellt stöd till personer med funktionshinder men vi hann aldrig behandla det utan det bordlades till nästa möte. Men då hade jag chans att fila lite mer på mitt yttrande, som nu kan läsas nedan. För att ta del av bakgrunden till yttrandet så finns handlingarna här

Fi yrkar bifall till Kommunstyrelsens förslag men jag skulle vilja ta upp några saker utöver det som ska beslutas, och som handlar mer om principer kring denna typ av dokument.

Det är bra att det finns kommungemensamma riktlinjer för handläggare för det ökar rättssäkerheten för serviceanvändarna och tryggheten för de professionella i att hantera komplicerade ärenden. En svårighet med denna typ av riktlinjer är dock att de speglar en objektiv eller idealiserad bild av verkligheten. För att exemplifiera ska jag läsa upp vad som står under Jämställdhetsperspektivet och Mångfaldsperspektivet.

Jämställdhetsperspektivet. Riktlinjen och vägledningen ska säkerställa att alla människor utifrån det egna behovet oavsett kön ges möjlighet till en rättssäker prövning och behandling i samband med myndighetsutövning inom funktionshinderområdet.

Mångfaldsperspektivet. Myndighetsutövningen inom funktionshinderområdet är individuell utifrån varje människas livssituation och förutsättningar. Riktlinjerna och vägledningen syftar till att skapa förutsättningar för människor med funktionsnedsättningar att leva som andra.

Dessa beskrivningar låter naturligtvis helt rimliga och utgör också bra målsättningar för hur myndighetsutövningen ska utföras på ett icke-diskriminerande sätt. Men vi vet också från statistik att verkligheten inte ser ut så att alla människor bemöts som individer, utan fördomar.

Detta har uppmärksammats av exempelvis Föreningen Grunden här i Göteborg, en förening av och för personer med intellektuella funktionshinder. Genom sitt jämställdhetsprojekt Vi andas samma luft har de visat att män och kvinnor rutinmässigt erbjuds olika aktiviteter i daglig verksamhet, t.ex. att kvinnor oftare erbjuds matlagning medan män oftare erbjuds hantverk. Det räcker alltså inte med allmänna skrivningar i riktlinjer om allas lika värde utan det måste till ett aktivt arbete för att motverka diskriminering.

Ett annat exempel är färdtjänstresor, där kvinnor med olika typer av funktionshinder har visat sig vara särskilt utsatta för sexuella övergrepp av manliga chaufförer, en våldsutsatthet som dessvärre också är generellt större i hela samhället i jämförelse med personer utan funktionshinder. Vi kommer därför inleda en dialog med Färdtjänstförvaltningen för att ta reda på vad vi kan göra för att stävja att sådant sker, genom exempelvis bättre kvalitetssäkring av chaufförer, eftersom det idag inte ställs några krav på kompetens om funktionsvariationer.

Med utgångspunkt i dessa exempel skulle jag vilja återknyta till de två tidigare KF-mötena där vi diskuterade CEMR-deklarationen för jämställdhet respektive det nya programmet för det strategiska arbetet för MR i staden. Ledamöter från Allianspartierna och Vägvalet lyfte olika aspekter av varför dessa dokument var dåliga och de antogs inte.

En synpunkt var att det inte var tillräckligt konkret. Men generella riktlinjer och program kan inte vara mer konkreta eftersom verksamheterna ser så olika ut. I de verksamheter som detta ärende berör finns särskilda aspekter som generella riktlinjer och övergripande strategier måste anpassas till på verksamhetsnivå. Tänk om verksamheterna nu hade haft MR-programmet att spegla mot de riktlinjer vi nu ska besluta om, då hade deras arbete förenklats genom den vägledning som programmet ger.

Detta ärende belyser också det jag argumenterade för med anledning av att Alliansen vill separera jämställdhetsarbetet från MR-programmet, nämligen att kön inte kan separeras från andra diskrimineringsgrunder. Vi måste utgå ifrån utsatta människors verklighetsbeskrivningar och inte politiserade strategier i de beslut vi tar för kommunivånarna.

Som också beskrivs i MR-programmet är det inte tillräckligt att uttala en vilja att bemöta alla lika, för vi är alla människor med olika normer och värderingar som vi systematiskt måste reflektera över och stärka i våra professionella roller. Som politiker har vi ett ansvar att erbjuda stadens anställda dessa verktyg som de sedan utifrån sin professionella kompetens och sina verksamheters förutsättningar implementerar på det sätt och på de områden som är bäst lämpade.

Jag har helt motsatt åsikt mot Vägvalets Catarina Pettersson som sa att ”de flesta av oss känner i maggropen vad som är rätt eller fel”. Verkligheten talar sitt tydliga språk rakt emot detta när diskriminering och särbehandling är en del av många människors vardag. Jag hoppas därför att Alliansen och Vägvalet framöver slutar förhala viktiga beslut med luddiga argument, på basis av grumliga politiska motiv och utan verklighetsförankring hos de berörda människorna. Om mänskliga rättigheter och jämställdhet ska bli mer än fina ord krävs politisk ledning och styrning.

För att lyssna på hela debatten i detta ärende följ länken Lyssna bredvid ärendet här.

Feminister mot rasister på kommunfullmäktige

Hej, här kommer en lite sen rapport från vårt förra kommunfullmäktigemöte (27/11). I slutet också en liten framåtblick på vad vi kan förvänta oss på det kommande mötet nu i veckan (11/11).

Redan på det första KF-mötet märkte vi av det som ryktet hade sagt, att de nya ledamöterna för Sd lovat att ta mer plats under den kommande mandatperioden. Men det var först på det andra mötet som deras rasistiska ideologi blev tydlig och tyvärr präglade detta en stor del av mötet. Det är ingen lätt balansgång mellan att å ena sidan låta det de säger passera för att undvika att ge dem uppmärksamhet och å andra sidan att besvara deras rasistiska uttalanden med korrekta fakta och försvar av mänskliga rättigheter.

I början av mötet behandlades bordlagda ärenden från förra mötet, bland annat ett förslag på nytt program för det strategiska arbetet med mänskliga rättigheter i staden. Sanna Ghotbi från oss hade förberett ett uttalande om behovet av att inkludera alla invånare i staden och inte bara dem som är medborgare (läs mer här). En av Sd:s ledamöter reagerade negativt på detta och det hade vi förväntat oss.

Däremot var det flera andra ledamöter som tog upp oväntade aspekter av programmet, som att det är odemokratiskt och en indirekt kränkning av de mänskliga rättigheterna för göteborgarna med trängselskatten! Samma ledamot tog på förra mötet upp samma fråga gällande CEMR-deklarationen för jämställdhet. Det verkar alltså som om det största jämställdhets- och MR-problemet de ser är trängselskatten.

Sedan kom ett inlägg där en ledamot jämförde olika personers livsförhållanden, varav en med utländsk bakgrund, vilket jag kommenterade med att det i arbetsordningen för KF står att vi inte ska diskutera individärenden utan ärenden som är av principiell och övergripande relevans för hela staden. Stina Svensson från oss fortsatte kommentera:

Jag tycker också att det är rent rasistiska uttalanden som har gjorts här i kommunfullmäktige. Sverigedemokraterna generaliserar och homogeniserar och ställer grupper mot varandra. Vi är här för att diskutera mänskliga rättigheter (…). Vi rödgrönrosa bifaller strategin för mänskliga rättigheter. Det är tydligt, mer än någonsin, att det behövs!

Därefter följde några andra ärenden innan vi till slut kom in på det som mötet till stor del skulle handla om, nämligen Göteborgs stads budget för 2015, som vi arbetat fram tillsammans med de rödgröna (och som vi skrivit om tidigare här och här). Alla gruppledarna inledde med att lyfta sina partiers perspektiv på budgeten och för vår del lyfte Stina vår feministiska och antirasistiska grundsyn och våra förslag med fokus på att bryta diskriminering av olika slag. Detta passade en av Sd:s ledamöter också på att bemöta utifrån att de anser att alla oavsett politisk tillhörighet ska inkluderas och fråga vad det är för antidemokratiska idéer vi menar att vi vill stoppa. De tog även upp andra frågor såsom papperslösas rättigheter igen, samt trängselskatten. Men det som Stina till slut reagerade mest på var flera av deras ledamöters uttalanden emot den fria och samhällskritiska kulturen:

Ni pratar om kulturen. Ni har en kultur där ni enligt er budget är väldigt stolta över nationalismen och kulturen ska vara en, inte den här mångfaldskulturen som vi trycker så hårt och tydligt på i den rödgrönrosa budgeten. Det skriker nationalism! Ni har tydligen ofta talat om ett språk, en religion, en typ av familj och en gammal, stereotyp kultur där inget nytt får förekomma. Det stänger ett samhälle, det kväver ett samhälle.

Kulturen är en bärande del i en demokrati. Kulturen är en del i att vi alla människor ska växa som fullödiga individer i ett samhälle. Kulturen är det vi lever för. Kulturen är också det som skapar en samhällskritik, som skapar nya möjligheter att kunna leva och forma samhället tillsammans, alla människor som vistas i Göteborg.

Därför är den rödgrönrosa budgeten så oerhört viktig för just de här frågorna.

Både denna och den förra debatten präglades av att i stort sett alla andra partier argumenterade emot Sd:s uttalanden, vilket ändå kändes bra och tryggt – vi är fler än dem!

Till slut var också den två timmar långa budgetdebatten över och vår rödgrönrosa budget röstades igenom. Alliansen röstade på sin egen, Vägvalet hade också en egen men la ner sina röstar och Sd hade en egen men röstade för Alliansens. Som tur var räckte därmed våra röster för att få igenom vår budget! Men att Sd röstade för Alliansens budget var en fingervisning om hur de skulle göra i riksdagen, som tur var gick det inte så illa för oss här i staden.

(För den som vill läsa exakt vad Sd:s ledamöter sa i de olika ärendena (och alla andra personer också för den delen) går det att hitta här, jag vill inte reproducera deras citat på vår hemsida)

Ett annat lågvattenmärke på mötet var ärendet då vi skulle välja nya ledamöter till Göteborgsregionens kommunalförbund (GR) och till Räddningstjänsten Storgöteborg. Fi fick en ordinarie och en ersättarplats i GR av egen kraft genom våra tre mandat, därtill fick vi en ersättarplats av Mp. Till Räddningstjänsten fick vi inga platser av egen kraft och hade i förhandlingarna inte heller försökt få på några. Genom samverkan med andra partier är det alltså möjligt att få fler platser än skulle varit möjligt av egen kraft, eftersom det finns ett särskilt uträkningssystem som missgynnar små partier.

Sd var inte föreslagna några platser heller men ville genom att istället för det särskilda uträkningssystemet att valet skulle genomföras med proportionell fördelning, dvs. där partierna får en chans av egen kraft istället för genom samverkan, försöka få platser. Detta skulle dock kräva att de får tillräckligt många röster på sitt förslag, vilket de inte skulle få då alla andra partier gjort upp i förväg genom sina samverkanskonstellationer (förra mandatperioden fick t.ex. Vägvalet platser i ett antal facknämnder av Moderaterna).

Konsekvensen av att de begärde proportionella val, vilket en har rätt till enligt Kommunallagen, var att alla 81 ledamöter en och en fick gå fram och rösta, efter långa förberedelser kring det praktiska med röstlappar osv. De två valen tog vardera ca 50 minuter istället för kanske 5-10 som det hade gjort annars så än en gång fick vi bordlägga ett antal ärenden till nästa möte.

Det var också val av medborgarvittnen och nämndemän, där vi fick flera Fi-representanter (se här). Dessa uppdrag är inte politiska men partierna föreslår personer, ett system som diskuterats en del på nyheterna på sistone pga. det ökande antal sverigedemokratiska nämndemän som nu också får plats i migrationsdomstolen.

Nu har Sd sagt att de kommer att begära proportionella val även till kommande möte där vi ska välja ledamöter till ALLA facknämnder, stadsdelsnämnder, stiftelser och så vidare. Detta handlar om JÄTTEMÅNGA personer. Mötet kommer börja redan kl. 13 men frågan är om vi kommer hinna sluta till kl 22 som är brukligt, om vi kommer hinna med några andra ärenden överhuvudtaget, eller om det blir nattligt möte på grund av att vi helt enkelt måste få valt ledamöter till nämnderna.

Genom samverkan har vi fått ersättarplatser i Nämnden för arbetsmarknad och vuxenutbildning, Idrotts- och föreningsnämnden, SDN Örgryte Härlanda och SDN Centrum, förutom GR som jag nämnde tidigare. På egen kraft har vi fått plats i Stadsrevisionen, Valnämnden och Valberedningen (togs på förra mötet, Stina blev vald). När valet är avklarat kommer mer information om vilka som kommer sitta i de olika nämnderna och vad de har för tankar om sitt kommande arbete – så håll utkik efter det senare i veckan!