KF 12/5 Vilka är egentligen skattebetalarna?

På kvällens kommunfullmäktige fick jag två anledningar att diskutera den av högern så ofta använda retoriken om ”skattebetalare”, som går ut på att deras politik minsann inte slösar med skattebetalarnas pengar såsom våran.

Det började i debatten om pilotprojektet på Svartedalens äldrecentrum där arbetstidsförkortning testas och utvärderas av en följeforskare. Syftet är att se om det gör någon skillnad för personalens välmående och arbetsförhållanden, brukarnas upplevelse av sin tillvaro och organisationens rutiner. Projektet ska pågå under två år för att kunna mäta effekterna ordentligt, men borgarna fick genom stöd av sd igenom en motion i kommunstyrelsen om att avsluta det omedelbart. I kommunfullmäktige fick vi rödgrönrosa dock stöd av Vägvalet och kunde därigenom rösta emot motionen så att projektet kan fortsätta som planerat. Vår gruppledare Stina Svensson intervjuas här i radio P4 (finns även som text). Det är lätt att misstänka att den första utvärderingen, som visar på positiva resultat, är anledningen till att borgarna vill avsluta i förtid. Mitt inlägg i debatten var följande:

Jag stör mig oerhört på hur ni här på den högra sidan hänvisar till ”skattebetalarna” som argument emot arbetstidsförkortning. För vad betyder egentligen ordet skattebetalare? Jo, det är ju dels alla vi i den här salen, även vi på den vänstra sidan som tycker att det är en bra idé att lägga skattepengar på det här, och dels personalen på Svartedalen, som vill att projektet ska fortsätta som planerat. Så när ni i högern hänvisar till skattebetalarna misstänker jag att det egentligen är era egna partimedlemmar och väljare ni menar. För alla som arbetar, ja t.o.m. de som har ekonomiskt bistånd, betalar skatt – och alla röstar som bekant inte på er. Så sluta använda ”skattebetalarna” som ett argument, för det saknar all grundläggande logik sett till ordets betydelse!

Efter det här inlägget fick jag en replik av en kvinna från Liberalerna, som hänvisade till att de menar ”effektiv” användning av skattemedel. Då svarade jag att det ju är just det som politik handlar om och som jag försökte förklara i mitt inlägg, att vi är olika partier och därmed har olika syn på vad som är ändamålsenlig användning av skattemedel. Det är en ideologisk fråga och inte en allenarådande sanning!

I en annan debatt fick jag återigen anledning att återkomma till hur, den här gången Sd, använder begreppet skattebetalare. Men deras ärende var problematiskt även av andra anledningar. De hade lämnat in en interpellation (fråga) om bristen på bostäder för personer med funktionsnedsättningar, men jag menade att det underliggande handlade om andra saker och dessutom var dåligt underbyggd argumentation:

Jag är förvirrad! Lars Hansson inleder ännu en av sina interpellationer med att uttrycka sin oro (”Jag är orolig!”). Jag är inte på något sätt emot att vi inom politiken uttrycker våra känslor, men jag blir misstänksam när jag inte hittar någon förankring för känsloyttringarna.

För övrigt förleds läsaren att tro att interpellationen handlar om behoven av särskilt boende för personer med funktionsnedsättning, ett behov som tyvärr inte kan tillgodoses tillräckligt snabbt i den generella bostadsbristens Göteborg. Och detta är naturligtvis något vi kan vara oroliga över: att människor, ofta unga, redo att flytta hemifrån, inte kan det.

Men nej, vad Lars Hansson är orolig över är att skattebetalarnas pengar går till böter. Böter som staden måste betala för att vi inte lever upp till lagens krav på att ordna bostäder. Knappast något som någon kommun har som mål, så vad Hansson förväntade sig för svar på frågan undrar jag över, men det är inte min poäng här. Min poäng är istället en känsla av icke-förvåning, för interpellationen går i linje med SD:s vanliga retorik där grupper ställs mot varandra. I detta fall personer med funktionsnedsättning mot skattebetalare – som om de inte kunde vara samma personer?

Men sedan kan jag också känna en viss tillförsikt. Kanske är det så att SD i Göteborg ska ta tag i sin funktionshinderpolitik och satsa på tillgänglighet, fler särskilda bostäder och så vidare. Men nej. I sitt bostadspolitiska program nämns överhuvudtaget inte att de vill satsa på fler bostäder för personer med funktionsnedsättning.

Jag tittade igenom siffrorna i er budget också. Ni föreslår att Fastighetsnämnden får en något mindre summa pengar än i vår beslutade budget och samma summa i investeringsplanen. Samma summa även för Lokalnämndens investeringar i bostäder med särskild service. Samma summa även på enkelt avhjälpta hinder. Den enda skillnaden är en utökning av det kommunala bostadstillägget för tillgänglighetsanpassning av befintliga bostäder, vilket knappast åstadkommer den förändring som Lars Hansson oroar sig så för inte kommer att komma till stånd.

Så nej, jag är inte emot att du uttrycker oro Lars Hansson, men ta inte upp vår tid i onödan. Du har alla möjligheter att stilla din oro genom att lägga ett budgetförslag som åtgärdar de problem du ser.

Även efter det här dök det upp en liberal som motsatte sig det jag sa, nämligen att det var ”skamligt” att jag hävdade att det var onödigt av Sd att ta upp vår tid med detta. Jag gick då upp igen för att förklara att det ju inte var sakfrågan i sig jag motsatte mig, utan sättet det gjordes på. Det är oseriöst att ställa frågor och klaga på politiken när en själv inte har någon politik eller konkreta förslag på området!

Internationella funktionshinderdagen: stat och kommun kan ta större ansvar

Sedan 1992 uppmärksammas Internationella Funktionshinderdagen världen över den 3 december. Denna dag får de frågor särskild belysning som är vardag för uppemot var femte svensk och en miljard människor i världen. Personer med funktionsnedsättning i Sverige har sämre levnadsvillkor och möter större utmaningar inom en rad samhällsområden än övriga befolkningen. Att majoritetsbefolkningen får ökad kunskap om villkoren för personer med funktionsnedsättning är en förutsättning för förändring och för att skapa förståelse för värdet av ett samhälle som är tillgängligt för alla.

Jag publicerar därför idag två artiklar med ett nationellt respektive ett kommunalt perspektiv (klicka på bilderna för att komma till sidorna).

Gör vad ni kan idag – varje dag – för att uppmärksamma och motverka funkofobi och otillgänglighet! 

 

Femperd

Syntolkning: Skärmdump från Feministiskt Perspektivs debattsida, rubrik: Internationella funktionshinderdagen – en feministisk angelägenhet.

GP

Syntolkning: Skärmdump från GP:s debattsida, rubrik: Ta bort onödiga hinder – Göteborg ska bli tillgängligt, samt en bild på en gångväg i mörkret, en gatlampa lyser och en person i svarta byxor och vit jacka går bortåt. Bildtext: Dålig belysning är en av de saker som ska åtgärdas i Göteborg töratt skapa större tillgänglighet, enligt skribenterna.

 

Vad är rosa i en rödgrönrosa budget?

IMG_0946

Syntolkning: Bild från innan presskonferensen började. Vid bordet i förgrunden sitter (från vänster) Ulf Kamne (Mp), Daniel Bernmar (V), Stina Svensson (Fi), Annelie Hulthén (S). I bakgrunden en power point-presentation med vit bakgrund och ljusgrå text ”För hela Göteborg” och de fyra partiloggorna. Till höger S pressekreterare Carin Malmberg. 

Fi Göteborgs första presskonferens!

Idag var det presskonferens för vår rödgrönrosa budget för Göteborg. (S-)Budgeten togs egentligen redan på kommunfullmäktige i juni, men det är vanligt att den revideras på hösten, särskilt efter val. Så när vi nu kom in så var det en färdig budget vi fick förhålla oss till. Men det är ju trots allt mycket som vi ställer oss bakom och därför har vi också valt att ingå samverkan med de rödgröna; vi bedömde att vi skulle kunna få gehör för de frågor vi vill prioritera och får genom samarbetet också insyn i nämnder och kommunstyrelsens arbete.

Det ska bli intressant att se hur samarbetet kommer se ut med de rödgröna, som ju dels samarbetat sinsemellan tidigare, har lång erfarenhet av göteborgspolitiken och dessutom resurser som vi inte har (t.ex. avlönade politiker genom plats(er) i kommunstyrelsen och politiska sekreterare). Därför ingår vi samarbete på ett år till att börja med.

Vad är det då som är rosa i den rödgrönrosa budgeten? Mycket arbete pågår redan inom de områden som vi vill prioritera men som erfarenheter och tiden utvisat så går arbetet inte alltid framåt i önskad takt. Ibland behövs lite extra påtryckningar för att de olika förvaltningarna och nämnderna i sin tur ska prioritera arbetet. Därför satsar vi extra resurser på:

Enkelt avhjälpta hinder, 3 miljoner kr. Arbetet pågår sedan länge och skulle enligt de nationella funktionshinderpolitiska målen egentligen vara klart 2010. Sedan satte Göteborgs stad upp målet 2012 respektive 2013. Nu vet jag inte ens vad målet är men faktum är att inte ens den initiala kartläggningen av vilka hinder som finns och behöver avhjälpas är färdig. Tillskottet i budgeten syftar till att påskynda arbetet med målet att enkelt avhjälpta hinder ska vara åtgärdade till mandatperiodens slut. Dessutom får Fastighetskontoret ett förtydligat uppdrag. Vi kommer att bevaka detta stenhårt!

Skydd för våldsutsatta, 6 miljoner kr. I Göteborg får de flesta kvinno- och tjejjourer medel från staden, men dessa räcker sällan till mer än bara det omhändertagande arbetet så att säga. Ett önskemål från jourerna är att få resurser till att även kunna arbeta förebyggande genom exempelvis folkbildning och skolbesök. Detta arbete ska tillskottet gå till under nästa år och jourerna får ansöka om medel.

Därutöver ger vi Social resursnämnd uppdraget att genomföra en kartläggning av jourerna ur ett intersektionellt perspektiv så att vi kan få reda på hur det står till med tillgängligheten, hbtq-kompetens och så vidare. Mot den bakgrunden kan vi sedan gå vidare och formulera förslag på hur vi ytterligare kan stärka jourerna.

Stöd till papperslösa, 2 miljoner kr. Även detta kommer gå via Social resursnämnd genom ett utökat föreningsbidrag för att stödja arbetet som redan pågår med gruppen. Vårt långsiktiga mål är att även papperslösa barnfamiljer ska omfattas av ekonomiskt bistånd och där får vi titta närmre på exempelvis Malmö där det redan görs.

Snart börjar arbetet med budgeten 2016 och då är vi med från start och kan jobba ännu hårdare för att Fi-ifiera budgeten och göteborgspolitiken!

Lite rapportering om presskonferensen och budgeten: GP, VästnyttSR

Sista gången på läktaren!

Igår var sista kommunfullmäktige som vi deltog i från läktarplats. Om en månad börjar nya fullmäktige. Göteborgs-Posten rapporterar (klicka på bilden för att komma till artikeln):

IMG_0620.JPG
Syntolkning: Foto från papperstidning med bild på mig, Stina Svensson och Gudrun Tiberg på åhörarläktaren och rubriken ”Sista kvällen som Fi satt på åskådarplats”.

Min Almedalsvecka: #funkpol deluxe

I år var första gången som jag besökte politikerveckan Almedalen i Visby och det var minst sagt intensiva dagar. Jag hade lagt upp ett fullspäckat schema men det blev om möjligt ännu mer späckat när det dök upp saker under veckan också. Mitt fokus var på funktionshinderpolitik (#funkpol) men det blev även lite inslag av sexualpolitik, friluftsliv, alkohol- och drogpolitik, statsvetenskap och generellt om feminism.

figotland mingel

Bildtext: Jag hittade vid ett tillfälle en rosa Fi-stol som användes i EU-valkampanjen #taplats. Kändes bra att ta plats i Almedalen – ett av maktens alla rum!

 

Måndag

Gruppen LSS20 arrangerade en eftermiddag med föreläsningar och politikerdebatt på temat LSS fyller 20 år  – hur ser framtiden för lagen ut? (går att se inspelat här). Som jag skulle få erfara från resten av veckans politikerpaneler så var det ofta stor överensstämmelse partier emellan om att lagen behöver förbättras, men generellt brister det i konkreta förslag. Oroväckande statistik: Aldrig har så många som idag mist sin assistans:1/3. Paradoxalt att Alliansen-företrädare då pratar om att stärka rätten till assistans.

Det föreslogs kompetenshöjning av LSS-handläggare, men det räcker inte enligt mig och är dessutom för sent. måste bli mer synligt i hela samhället, för alla!

Panelen fick förutom att diskutera olika frågor också snabbfrågor, bl.a. en om att nämna minst tre kända personer med omfattande funktionsvariationer. De flesta hade väldigt svårt med detta vilket är talande för hur osynlig denna grupp är i samhället.

Juristen Therese Bäckman höll en intressant föreläsning om sin avhandling som handlar om att personer med funktionvariationer som fått beviljat insatser, och därmed enligt lagen också borde kunna känna sig trygga i att de ska få ha kvar denna/dessa, i praktiken inte kan det på grund av att kommunen ibland återkallar beslutet. Detta skapar naturligtvis en stor osäkerhet hos de som är beroende av olika typer av stöd och service.

JAG Jamie BJamie Bolling från European Network on Independent Living, berättade om sitt internationella arbete med #funkpol. Bolling lyfte att handikapprörelsen måste bli bättre på att jobba för att FN-konventionen ska implementeras.

Under eftermiddagen hade jag också möte med ungdomens nykterhetsförbund, IOGT-NTO. De frågade ut mig om Fi:s politik på området och eftersom vi inte har så mycket, men har liknande värdegrund så kom vi överens om att de ska hjälpa oss att utveckla vår politik på området. Under veckan skrevs en bra artikel i ämnet av Ung Cancer här.

På kvällen var det dags att gå på mitt första mingel, detta mytomspunna Almedalsfenomen! Jag hade blivit tipsad om att gå på Socialdemokraternas mingel, och tog därför en sväng dit. Upptäckte ganska snabbt att det inte var något för mig, kände mig ganska uttittad i min Fi-pin på kavajslaget och det var ganska tråkigt överlag. Så jag gick vidare till fackförbundet Kommunals mingel, där det skulle vara ”ett personligt samtal med Birgitta Dahl, Solveig Ternström och Barbro Westerholm. De funderar över sina egna liv och delar med sig av sina visioner om politikens kraft och vårt gemensamma ansvar för att forma en värdig omsorg och välfärd för alla”. Mycket trevligare tillställning! Där träffade jag direkt Stina Svensson (en av våra tre talespersoner i Fi) som stod och pratade med Eva Olofsson (V), som jag träffat i flera paneldebatter tidigare. Tyvärr kandiderar hon inte till riksdagen igen. På detta mingel lärde jag mig också att en inte alltid behöver köpa middag, för här bjöds det på rikligt med mingelmat!

Kommunals mingel

 

 

 

 

 

 

 

 

Bildtext: Kommunals mingel: samtal om jämställdhetspolitik. Från vänster: Solveig Ternström, Birgitta Dahl, Barbro Westerholm, Karin Alfredsson, Annelie Nordström.

Kvällen avslutades på Fi Gotlands mingel som gick från mysigt häng till dansfest!

 

Tisdag

Dagen började med seminariet Inkludering i skolan – på vems villkor? som arrangerades av Autism- och Aspergerförbundet. Vi fick först se ett filmklipp om en skola med särskild undervisning för elever med denna typ av diagnoser och det blev därefter en väldigt bra diskussion mellan forskaren Elisabeth Persson, Peter Ekborg från Skolinspektionen och ordförande för förbundet Eva Nordin-Olson. Eva inledde med att prata om grunden i anpassad undervisning: ”Individuella lösningar utan att det blir avvikande eller konstigt”. Forskningen otydlig kring om det är inkludering eller exkludering som gynnar dessa elever. Ibland är exkludering från ordinarie skolverksamhet det mest effektiva, samtidigt som det är viktigt att få social tillhörighet i den ordinarie skolundervisningen. Alla elever tjänar på tydliga strukturer i undervisning och skolmiljö, inte bara dem med särskilda behov. Nyckeln till framgångsrik inkludering är att det finns en fördjupad kunskap om det i skolan.

autismasperger

 

Bildtext: Panelen från vänster: Eva Nordin-Olson (ordf. Autism- och Aspergerförbundet), Per-Arne Andersson (SKL), Peter Ekborg (Skolinspektionen), Elisabeth Persson (Högskolan Borås)

Sedan var det dags för Föreningen JAG:s seminarium Daglig verksamhet – en förstelnad institutionsform. LSS skrivningar om valfrihet har inte slagit igenom i daglig verksamhet. Idag är det knappast någon meningsfull sysselsättning trots att det idag är 25000 personer som är beviljade insatsen. Ett problem är att det krävs mycket särskilda skäl för att få ha sin personliga assistans i daglig verksamhet. Seminariet går att se här.

Därefter höll Handikappförbunden en panel om rätten till försörjning för de grupper som inte har någon arbetsförmåga alls – även de måste få värdiga liv. Tyvärr är dessa grupper ganska osynliga i debatten idag, som ofta utgår ifrån ekonomiska perspektiv där dessa personer bara ses som kostnader. Men alla människor kan bidra till samhället på något sätt! Per Torell, Schizofreniförbundet, lyfte att psykisk ohälsa inte ger rätt till LSS-insatser, vilket ytterligare försvårar för en redan utsatt grupp, trots att lagen omfattar dem.

Efter seminariet stannade jag kvar i tältet då jag skulle bli utfrågad om Fi:s politik i dessa och andra arbetsmarknadsrelaterade frågor. Resultatet blev denna löpsedel:

HSO

 

 

 

 

Bildtext: Löpsedel med bild på mig och Handikappförbundens ordförande Ingrid Burman och löptexten ”FI lovar mer kunskap omfunktionsnedsättningar i lärarutbildningen” för tidningen Dagens Samhälle #88

Sedan var jag en kortare stund på Dyslexiförbundets seminarium om att deras målgrupp sällan syns i statistiken över levnadsvanor hos personer med funktionsvariationer. Var tvungen att hasta vidare till Föräldrakrafts årliga politikerdebatt om arbetsmarknadsfrågor för personer med funktionsvariationer. Blev mycket prat om FunkA-utredningen, som föreslår många bra åtgärder men som inte genomförs.

På vägen mellan seminarierna gick jag förbi Samhalls monter och deltog i deras kampanj 23000 sätt som människor gör Sverige bättre:

samhall

 

 

 

 

 

 

 

Bildtext: Jag står med en skylt där jag skrivit ”Jag arbetar mot diskriminering och otillgänglighet”

Kvällens mingel arrangerades av Föräldrakraft, där alla med intresse för #funkpol var med. Kul att nätverka! De släppte bl.a. sin nya tidning Dagens Omsorg. Jag presenterade mig bl.a. för David Lega (kd) med anledning av att vi nog blir kollegor i kommunfullmäktige i höst, och han kände igen mig från Twitter så det var kul.

Men sedan var det dags för veckans höjdpunkt för oss Fiare, då det var Fi-mingel och fest!

 

Onsdag

Onsdagen blev en lite lugnare dag då vi hade partistyrelsemöte på förmiddagen och jag deltog i Vetenskap och allmänhets forskarpicknick på eftermiddagen. Var kul att få berätta om min forskning för intresserade besökare och knöt goda kontakter inför framtiden.

forskarpicnicBildtext: I förgrunden en skylt med texten Julia Bahner – Sexualitetsfrågor inom personlig assistans för rörelsehindrade. Göteborgs universitet. En orange filt, lila picnic-korg och havet i bakgrunden.

 

Torsdag

Intressegruppen för Assistansberättigade, IfA, ordande morgonens första seminarium Mitt privata liv i offentlighetens sköte. Temat var, som i flera andra seminarier, hur rätten till självbestämmande enligt LSS ska upprätthållas med den ökande kontrollen och jakten på oegentligheter. Vem definierar god kvalitet och kompetens i assistans? Ska vara den assistansberättigades perspektiv för att undvika objektifiering.

Efter seminariet hade jag ett möte med projektet En stärkt röst, som snart avslutas men som fortsätter i den nya organisationen Delaktighet för Unga, DU!, som består av sex ungdomsorganisationer för unga med olika funktionsförutsättningar.

En stärkt röst möte

Bildtext: Jag träffade Frida Gustafsson och Liinu Diaz Rämö

Sedan var det dags för seminariet 20 år med personlig assistans – blev det som vi tänkte oss? som Försäkringskassan arrangerade. Forskaren Barbro Lewin var kritisk mot FK:s handläggning. Hon menade att det är tveksamt om myndighetsutövningen verkligen är rättssäker och att lagens intentioner glömts bort. Hon la dock inte all skuld på FK utan sa också att det var dåligt politisk förarbete, vilket lett till att FK inte haft bra underlag om hur behov ska tolkas. Assistansanvändaren Anna Hallgren beskrev sig som ett gott exempel, men att hon också har fördel av att ha arbetat som handläggare tidigare – något som inte ska behövas! Thomas Hammarberg, expert på mänskliga rättigheter, betonar FN:s kritik mot inskränkningarna i insatserna och menar att det ej ska gå att skära ner egentligen.

LSS 20 årBildtext: Panelen från vänster: Anna Hallberg, Barbro Lewin, Thomas Hammarberg, Therese Karlberg och Lars Lööw.

På eftermiddagen deltog jag i en livesänd debatt i Radio Sweden, SR:s engelskspråkiga kanal. Frågeställningen var om det behövs ett feministiskt parti. Det blev minst sagt en het debatt, mycket pga. Anna Maria Corazza Bildt (m).

Namnlös

Bildtext: Bild på oss i debatten, från vänster Klara Lidman (MPU), Linda Nordlund (LUF), Anna-Maria Corazza Bildt (M) och jag.

Tack och lov stötte jag ihop med Ulrika Centerwall (FiGbg) och Kajsa Markström (FiUmeå) innan mitt planerade möte med Svenskt friluftsliv, eftersom jag kände mig väldigt osäker på vad jag skulle säga. Men det blev ett överraskande trevligt och produktivt möte. Vi hade nog lite fördomar om vad det var, men det visade sig att de jobbar mycket med olika jämlikhetsfrågor och vill utveckla arbetet också. Ännu en chans att utveckla vår politik!

friluftsliv

 

Bildtext: Från vänster, Ulf Silvander (Generalsekreterare), Kajsa, jag, Ulrika och Stefan Nyström (Ordförande)

Kvällen inleddes med feministiskt mingel hos Sveriges Kvinnolobby och avslutades med festligheter hos CP-city, där bl.a. Bianca Kronlöf förhandsvisade sin nya Snubben-film med fokus på funkis-frågor och Tiffany Kronlöf sjöng några låtar från Full Patte. Grym kväll!

 

Fredag

Morgonens seminarium hos RFSU om äldre och sexualitet fick hoppas över pga gårdagskvällens festligheter, vilket var väldigt synd. Men desto piggare var jag på seminariet Den assistansberättigade statsministern som IfA ordnade. Det blev en spännande diskussion om LSS och assistans och om det verkligen skulle fungera att vara statsminister om en var assistansanvändare med dagens system. Inte särskilt troligt. Men annars blev det ganska lika diskussioner som i andra seminarier om de olika problemen i LSS och FK:s bedömningar och kontroller.

Ifa statsminister

Jag kunde inte stanna på hela seminariet då jag skulle gå på ett annat hos En stärkt röst om hur ungas plats i funktionshinderpolitiken säkerställs via samarbete. Varannan person med funktionsvariation har inte gymnasiekompetens – bl.a. därför valdes skolpolitiska frågor som fokus i år.

Därefter var det dags för sexualpolitik. Först debatt på temat Har män någon plats i jämställdhetsarbetet? Svend Dahl, som lett utredningen Män och jämställdhet berättade om resultaten och förslagen och Ylva Johansson (s) och Maria Arnholm (fp) debatterade hur de vill konkretisera dessa politiskt. Svend Dahl menade att individualiserad föräldraförsäkring är på systemnivå den allra viktigaste åtgärden. RFSU:s ordförande Kristina Ljungros lyfte tidigt förebyggande arbete. Vi måste betona hur mycket män vinner på jämställdhet och att de faktiskt inte är jämställda idag, sa Dahl också.

RFSU jämpolBildtext: Panelen från vänster Kristina Lindquist (tidskriften Ottar), Kristina Ljungros (RFSU), Svend Dahl, Ylva Johansson och Maria Abrahamsson

En snabb visit i Handikappförbundens tält för att lyssna till debatt om Hur kan skolan bli bättre på att ge rätt stöd till elever med funktionsnedsättning? Krävs breda politiska uppgörelser för att på allvar kunna utveckla verksamheten, sa Greger Bååth från Specialpedagogiska skolmyndigheten. Helena Linge från Lärarnas riksförbund lyfte att staten måste ta över ansvaret för skolan för att stärka likvärdigheten.

Jag gjorde också ett litet besök på Statsvetardagen och seminariet Fem nya teorier om väljarna. Annika Fredén berättade om sin forskning om taktikröstning hos Kd- respektive Fi-väljare: Etablerade partier kan gynnas av låga opinionssiffror (kd) medan nya partier gynnas av höga siffror (Fi). Därefter berättade Stefan Dahlberg om sin forskning om könsskillnaderna hos väljare till högerextrema partier. Ingen könsskillnad i åsikter om högerextrema partiernas politik men däremot är kvinnor mindre benägna att rösta på dem.

Därefter tidningen Ottars sexualpolitiska mingel, som inleddes med debatt om samtyckeslagstiftning för att motverka våldtäktskulturen mellan RFSU:s Kristina Ljungros och FATTA!:s Ida Östensson. Blev lite förvånad över att de tyckte olika om våldtäktskultur, Ljungros sa nej, Östensson ja. Publiken verkade hålla med den senare.

 

Lördag

Varje dag höll Fi torgtal med olika teman på Donners plats, samt analyserade gårdagskvällens partiledartal. Idag var första gången jag var med och jag skulle analysera Jonas Sjöstedts (v) tal och tillsammans med de andra riksdagskandidaterna som var på plats brandtala om våra fokusfrågor. I min analys av Sjöstedts tal lyfte jag bl.a. behovet av Feministiskt initiativ som självständigt parti, eftersom många kritiserar vår existens då Vänsterpartiet ju finns, och speciellt på senare år när de profilerat sig som feministiskt parti. Några utdrag:

Jag undrar: Varför ska vi tävla om vem av oss som har bäst feministisk politiken? Varför kan vi inte finnas båda två, i lugn och ro? Min analys är: Därför att feminismen inte har kommit längre. Fortfarande finns det så mycket motstånd mot ett parti med en majoritet kvinnor och med en självständig feministisk ideologi som grund, att inte ens de partier som vi ser som våra allierade, är helt bekväma med vår existens – eller rättare sagt med våra framgångar. För det är ett faktum att så länge som Feministiskt initiativ inte syntes i medierna så var det tyst om feministisk politik. (…) I Feministiskt initiativ har vi har förmånen att inte behöva förhålla oss till en ideologi som begränsar vårt synfält. För vi har inga betungande lojaliteter, det finns inga gamla hierarkier eller traditioner i partiet som vi måste ta hänsyn till. Vi tillför inte bara en ny politisk dimension i sakfrågor – vi är en ny demokratisk rörelse.

Mitt tal om feministiskt funktionalitetspolitik går att se här.

DHRBildtext: Blå tygpåse från DHR med texten Jag bär på rättigheter.

Utöver dessa aktiviteter har jag träffat massor med organisationers företrädare, aktivister, forskare och andra som på olika sätt arbetar med funktionalitetspolitiska frågor. Och det är just det som har varit det bästa med den här veckan, att få träffa människor som jag hittills bara läst om eller twittrat med, eller helt nya bekantskaper som jag ser fram emot att utveckla samarbete med framöver. Så trots att funktionalitetspolitiken inte får så stort genomslag i Almedalen eller i politik generellt, så har mitt Almedalen varit en fantastisk neddykning i detta mångfacetterade område. Jag ser verkligen fram emot att driva min riksdagskampanj med dessa frågor i fokus!