Löfven kallar sig feminist men målar upp en manlig värld

I gårdagens Nyfiken på partiledaren var det Stefan Löfvens tur att bli intervjuad kring sin bakgrund och dess relation till den socialdemokratiska ideologin. Vad som blev särskilt tydligt för mig var att han målar upp en manlig värld. Det börjar i barndomen då han beskriver sig som ”grabbar är mest”, dvs. som gillar idrott. Visst, det kanske är att märka ord, men en hade väl kunnat tänka sig att säga att en är ”som barn är mest”, för det är väl inte bara pojkar som gillar idrott. Men det slutar ju inte där. Det är kamrater av manligt kön han talar om; den vuxen han såg upp till var en manlig klassföreståndare; och det är i mansdominerade Metall han hittar sin hemvist i vuxenlivet. Så visst är det kanske inte så konstigt att hans världsbild är manlig.

Men det blir ändå väldigt snävt när de enda politiska frågor han lyfter är ”jobben” och de tillhörande svårigheterna till följd av globaliseringen. Det handlar om näringslivet, företagen, de manligt dominerade yrkena. Han talar om löntagare och arbetets värde men ger inga hintar om att detta även kan handla om andra arbeten. Jag behöver väl inte orda om de bedrövliga arbetsvillkoren i kvinnodominerade yrken, ni vet vad jag och Fi tycker. Ändå har han en chans att nämna detta när han talar om välfärden, eller om solidaritet, rättvisa och att stå upp för den svaga, som han pratar mycket om – men icke.

Det blir så väldigt tydligt att ”kvinnofrågor” är sidofrågor för socialdemokraterna. Det är väl också därför de har ett särskilt kvinnoförbund, som verkar vid sidan av, och som därmed inte heller får reell makt. Så trots att Löfven kallar sig feminist så kan en undra vad det egentligen får för konsekvenser för den politik han för. Utifrån intervjun, som han sa sig tro skulle ge en bra bild av den socialdemokratiska ideologin, så är det enda som blir tydligt att den inte handlar om feminism. Jag är inte förvånad.