Alla är del i #mörkertalet

Igår startade @MartinaSundman #mörkertalet på Twitter som ska ge vittnesmål om övergrepp som aldrig polisanmälts. Gensvaret blev enormt. Många, framförallt kvinnor, delade med sig av sina erfarenheter av olika typer av sexuella övergrepp som de aldrig anmält. En twittare noterade att många vittnar om övergrepp av förövare som offret känt, vilket också är tydligt i statistiken. Det är också något som bidrar till att göra det svårare att anmäla – och bidrar därmed till det stora mörkertalet enligt Brottsförebyggande rådets analyser.

En annan viktig faktor som bidrar till mörkertalet är okunskap kring särskilt utsatta grupper, t.ex. personer med funktionsnedsättning, där en närstående bekant också kan vara en professionell som den utsatta är beroende av. Projektet Dubbelt utsatt visar bl.a. att unga kvinnor med funktionsnedsättning sällan ingår som en egen kategori i studier om våld, hälsa eller funktionsnedsättning och därför blir osynliga i forskning. Alla kvinnojourer (skyddade boenden) är inte heller tillgängliga för till exempel kvinnor med rörelsenedsättning eller för kvinnor som behöver ha med sig personal eller ta med sig ledarhund eller ett husdjur. Andra särskilt utsatta grupper som kan behöva extra eller annan typ av stöd och insatser är asylsökande kvinnor och kvinnor i missbruk och/eller hemlöshet.

I en aktuell WHO-rapport bekräftas att mäns våld mot kvinnor och barn nått epidemiska proportioner – mer än var tredje kvinna i världen drabbas – och är således ett allvarligt folkhälsoproblem. Det är hög tid att vårt reella säkerhetspolitiska problem sätts högt på dagordningen och behandlas som det allvarliga hot mot demokrati och mänsklig säkerhet som det faktiskt utgör (det förekommer våld även i samkönade relationer, och heterosexuella kvinnor kan utöva våld, men som trettio års forskning samstämmigt visar står män för den allra största delen av våldet, och ju grövre våld desto högre överrepresentation av män).

Linnéa Bruno, styrelseledamot i Fi och doktorand i sociologi med forskning om mäns våld mot kvinnor och barn, och jag har just skickat in en debattartikel som handlar om detta. Artikeln är ett inlägg i den debatt som pågått på SvD Brännpunkt mellan Morgan Johansson (S) och Krister Hammarbergh (M), medlemmar i justitieutskottet. Vi tycker att deras förslag är otillräckliga och fokuserar alltför mycket på problemen när de väl uppstått istället för nödvändigt preventivt arbete. I en tidigare version av artikeln skrev Linnéa att ”Hammarbergh gissar att det ökade antal anmälningar om misshandel mot kvinnor endast är ett utslag för ökad benägenhet att anmäla, men BRÅ menar annorlunda. Det ökade trycket på de skyddade boendena talar också för att vi har en faktisk ökning av just detta slags våld. Det är ovärdigt en välfärdsstat att skydd från fortsatt våld till så stor del vilar på ideella krafter.”

Jag menar att våldet är en del av ett större sexualpolitisk problem som handlar om en skev syn på kvinnligt och manligt och på sexualitet, en bild som gör sig påmind dagligen på alltifrån sexistiska reklamaffischer till hatbrott mot personer som inte uppfattas passa in i heteronormen. Det bör därför också angripas som sådant, ur ett genomgripande helhetsperspektiv och ett livsloppsperspektiv, med start i förskola och skola. Till Fi:s kongress i våras skrev jag tillsammans med Sandra Dahlén en uppdaterad version av Sexualpolitiken, och vår artikel avslutas med några av förslagen därifrån. Det handlar bl.a. om inrättandet av ett nationellt resurs- och kunskapscentrum för sex- och samlevnadsfrågor och att det ska bli obligatoriskt med utbildning i sex- och samlevnad på lärarutbildningen, så att alla elever får adekvata kunskaper om detta livsnödvändiga ämne.

Pojkar ska inte växa upp till killar och män som lärt sig att det är okej att tvinga till sig sex. Flickor ska inte växa upp till tjejer och kvinnor som lärt sig att de ska ”ställa upp” även om de inte vill. Barn och unga som inte ”passar in” i heteronormen ska inte växa upp i en miljö där deras könsidentitet och/eller sexuella läggning anses avvikande och därmed okej att utsätta för hot och våld. Det är inte bara offren som mår dåligt, kanske med livslång psykisk ohälsa, utan även förövarna. Heteronormen är en snäv och förtryckande struktur även för dem när det inte finns alternativa sätt att vara kille och man på. Vi är därför alla vinnare i ett samhälle som är jämlikt.

Annonser