Budget-KF: att bemöta rasism

  

Syntolkning: Bild på mig i talarstolen, bakom mig syns en person i presidiet.

Jag debuterade i dagens budgetdebatt genom att replikera SD:s idiotiska uttalanden i debatten om utbildningsfrågor:

När Lars Hansson drar generaliserande slutsatser utifrån enskilda exempel blir det tydligt varför deras politik ser ut som den gör – det handlar om människosyn, och det är därför vi aldrig kommer prata med er, för vi skiljer oss åt alltför mycket i vår grundsyn på samhället och människor. Sd anser att personer som klarar sig väl i samhället, utan att ta välfärdens resurser alltför mycket i anspråk, är välkomna, medan personer som behöver mer stöd ses som en börda. 

Vi andra partier tar vårt ansvar om att tillförsäkra alla som vistas i kommunen, oavsett behov, en grundtrygghet. Ni undrade tidigare varför vi alltid talar om rättigheter men inte skyldigheter men det är en stor missuppfattning. Sverige har undertecknat flertalet konventioner som rör mänskliga rättigheter och det är därför vårt ansvar – eller skyldighet om du vill kalla det för det – som politiker att se till att vi följer dessa.

Vidare så anser vi att alla barn, oavsett kön eller könsidentitet, ska behandlas lika – och med det menar jag inte likadant, utan att alla får lika bemötande och rättigheter utifrån sina individuella behov, utan att först sorteras in i snäva könskategorier exempelvis. Det är det som genuspedagogik handlar om, en pedagogik som grundar sig i decennier av genusvetenskaplig forskning och metodutveckling. 

Antingen brister era kunskaper om vad genuspedagogik och normkritisk pedagogik är, eller så tycker ni helt enkelt att det är bra att vi behandlar människor olika pga deras kön eller könsidentitet. Jag kan tänka mig att det handlar om både den ena och den andra orsaken. 

Till normkritikens försvar!

I gårdagens GP skrev GP-journalisten Lars Åberg en debattartikeln där han uttrycker oförståelse över det normkritiska perspektivet. Ärligt talat hade jag svårt att förstå exakt vad han menade för det var så mycket konstigheter och logiska luckor – men framförallt åsikter som faktiskt går i linje med ett normkritiskt perspektiv! Idag fick jag tillsammans med rödgröna kollegor in en replik om varför det normkritiska perspektivet är nödvändigt för att göra alla delaktiga i samhället (klicka på bilden för att komma vidare till artikeln):Syntolkning: Foto på del av artikeln från papperstidningen: En regnbågsflagga som vajar i vinden med blå himmel i bakgrunden och trädgrenar med gröna löv i förgrunden. Bildtext: ”Steg ett. Det handlar om att få syn på det som reproducerar exkludering för att sedan kunna utforma mer inkluderande miljöer, skriver debattörerna.”

Om vi hade haft mer plats än vad som är tillåtet i en replik hade jag gärna utvecklat resonemanget och tagit fler exempel på människor som på grund av snäva normer osynliggörs eller t.o.m. diskrimineras, såsom personer med funktionsvariationer. En vit, manlig VD är inte bara det utan även också ofta normfungerande.

På samma tema skulle jag vilja tipsa om kampanjen Vem får synas i svensk reklam?:

Varje dag berättar annonser och reklamfilmer för dig vad som är normalt. Hur en normal kropp ser ut, vad en normal sexualitet är och vilka personer en normal familj består av.

Så vad betyder det att nästan alla kroppar vi ser i reklamen är unga, smala och utan funktionsnedsättningar? Vad får det för konsekvenser att majoriteten av alla kärlekspar i reklamens värld är heterosexuella? Spelar det någon roll att i stort sett alla människor som visas i reklamen är vita? Och vems är egentligen ansvaret?

Reklam kan skapa normer. Reklam kan krossa normer.

Det är mycket glädjande att Sveriges kommunikationsbyråer tar tag i denna viktiga fråga men offentliga institutioner måste ta ett större ansvar – vårt demokratiska ansvar – att bryta normer och vara goda förebilder. Därför är det på tiden att Regeringen tillsatt ett uppdrag att arbeta för just detta, något som dessutom krävs i enlighet med Sveriges åtaganden enligt FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning:

Regeringen ger Myndigheten för delaktighet (MFD) i uppdrag att i samarbete med Diskrimineringsombudsmannen (DO) genomföra en kommunikationssatsning för att öka kunskapen och medvetenheten hos allmänheten, anställda inom den offentliga sektorn, privata aktörer samt hos kvinnor och män, flickor och pojkar med funktionsnedsättning om innehållet i konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning (konventionen). Kommunikationssatsningen ska genomföras under åren 2015-2017.