På kvällens kommunfullmäktige fick jag två anledningar att diskutera den av högern så ofta använda retoriken om ”skattebetalare”, som går ut på att deras politik minsann inte slösar med skattebetalarnas pengar såsom våran.
Det började i debatten om pilotprojektet på Svartedalens äldrecentrum där arbetstidsförkortning testas och utvärderas av en följeforskare. Syftet är att se om det gör någon skillnad för personalens välmående och arbetsförhållanden, brukarnas upplevelse av sin tillvaro och organisationens rutiner. Projektet ska pågå under två år för att kunna mäta effekterna ordentligt, men borgarna fick genom stöd av sd igenom en motion i kommunstyrelsen om att avsluta det omedelbart. I kommunfullmäktige fick vi rödgrönrosa dock stöd av Vägvalet och kunde därigenom rösta emot motionen så att projektet kan fortsätta som planerat. Vår gruppledare Stina Svensson intervjuas här i radio P4 (finns även som text). Det är lätt att misstänka att den första utvärderingen, som visar på positiva resultat, är anledningen till att borgarna vill avsluta i förtid. Mitt inlägg i debatten var följande:
Jag stör mig oerhört på hur ni här på den högra sidan hänvisar till ”skattebetalarna” som argument emot arbetstidsförkortning. För vad betyder egentligen ordet skattebetalare? Jo, det är ju dels alla vi i den här salen, även vi på den vänstra sidan som tycker att det är en bra idé att lägga skattepengar på det här, och dels personalen på Svartedalen, som vill att projektet ska fortsätta som planerat. Så när ni i högern hänvisar till skattebetalarna misstänker jag att det egentligen är era egna partimedlemmar och väljare ni menar. För alla som arbetar, ja t.o.m. de som har ekonomiskt bistånd, betalar skatt – och alla röstar som bekant inte på er. Så sluta använda ”skattebetalarna” som ett argument, för det saknar all grundläggande logik sett till ordets betydelse!
Efter det här inlägget fick jag en replik av en kvinna från Liberalerna, som hänvisade till att de menar ”effektiv” användning av skattemedel. Då svarade jag att det ju är just det som politik handlar om och som jag försökte förklara i mitt inlägg, att vi är olika partier och därmed har olika syn på vad som är ändamålsenlig användning av skattemedel. Det är en ideologisk fråga och inte en allenarådande sanning!
I en annan debatt fick jag återigen anledning att återkomma till hur, den här gången Sd, använder begreppet skattebetalare. Men deras ärende var problematiskt även av andra anledningar. De hade lämnat in en interpellation (fråga) om bristen på bostäder för personer med funktionsnedsättningar, men jag menade att det underliggande handlade om andra saker och dessutom var dåligt underbyggd argumentation:
Jag är förvirrad! Lars Hansson inleder ännu en av sina interpellationer med att uttrycka sin oro (”Jag är orolig!”). Jag är inte på något sätt emot att vi inom politiken uttrycker våra känslor, men jag blir misstänksam när jag inte hittar någon förankring för känsloyttringarna.
För övrigt förleds läsaren att tro att interpellationen handlar om behoven av särskilt boende för personer med funktionsnedsättning, ett behov som tyvärr inte kan tillgodoses tillräckligt snabbt i den generella bostadsbristens Göteborg. Och detta är naturligtvis något vi kan vara oroliga över: att människor, ofta unga, redo att flytta hemifrån, inte kan det.
Men nej, vad Lars Hansson är orolig över är att skattebetalarnas pengar går till böter. Böter som staden måste betala för att vi inte lever upp till lagens krav på att ordna bostäder. Knappast något som någon kommun har som mål, så vad Hansson förväntade sig för svar på frågan undrar jag över, men det är inte min poäng här. Min poäng är istället en känsla av icke-förvåning, för interpellationen går i linje med SD:s vanliga retorik där grupper ställs mot varandra. I detta fall personer med funktionsnedsättning mot skattebetalare – som om de inte kunde vara samma personer?
Men sedan kan jag också känna en viss tillförsikt. Kanske är det så att SD i Göteborg ska ta tag i sin funktionshinderpolitik och satsa på tillgänglighet, fler särskilda bostäder och så vidare. Men nej. I sitt bostadspolitiska program nämns överhuvudtaget inte att de vill satsa på fler bostäder för personer med funktionsnedsättning.
Jag tittade igenom siffrorna i er budget också. Ni föreslår att Fastighetsnämnden får en något mindre summa pengar än i vår beslutade budget och samma summa i investeringsplanen. Samma summa även för Lokalnämndens investeringar i bostäder med särskild service. Samma summa även på enkelt avhjälpta hinder. Den enda skillnaden är en utökning av det kommunala bostadstillägget för tillgänglighetsanpassning av befintliga bostäder, vilket knappast åstadkommer den förändring som Lars Hansson oroar sig så för inte kommer att komma till stånd.
Så nej, jag är inte emot att du uttrycker oro Lars Hansson, men ta inte upp vår tid i onödan. Du har alla möjligheter att stilla din oro genom att lägga ett budgetförslag som åtgärdar de problem du ser.
Även efter det här dök det upp en liberal som motsatte sig det jag sa, nämligen att det var ”skamligt” att jag hävdade att det var onödigt av Sd att ta upp vår tid med detta. Jag gick då upp igen för att förklara att det ju inte var sakfrågan i sig jag motsatte mig, utan sättet det gjordes på. Det är oseriöst att ställa frågor och klaga på politiken när en själv inte har någon politik eller konkreta förslag på området!
#fempol 