De ”duktiga flickorna” osynliga i skoldebatten

Psykiatern David Eberhard skriver på GP Debatt i förrgår en på många sätt problematisk betraktelse över den svenska skolans problem. Marie Demker, professor i statsvetenskap, bemöter den förtjänstfullt på sin blogg igår. Jag ska därför inte upprepa alltför mycket, utan ta fasta på en aspekt som ofta glöms bort i dessa den senaste tidens debater om den problemfyllda svenska skolans tillstånd, nämligen det ökande antal unga flickor och tjejer som lider av psykisk ohälsa pga. alltför högt ställda krav på sig själva och sina (skol)prestationer. För dessa tjejer ligger inte problemet i att ”förstå att det ger status att vara bra i skolan” utan ångesten över att alltid få minst A på proven, så att de höga betygen ger en säker ingång till vidareutbildning, som i sin tur ger en trygg framtid med jobb. Förutom att det i realiteten många gånger inte räcker med vare sig höga betyg eller en examen för att få ett jobb på dagens osäkra arbetsmarknad. Men jag tror inte att tjejerna är där i tanken än. Det som är problematisk är att de bränner ut sig, fysiskt och psykiskt, på skolarbetet, och att detta beteende följer dem ut i vuxenlivet, där de bränner ut sig på sina arbeten, som föräldrar och så vidare. Detta har Evelina Landstedt undersökt i sin doktorsavhandling från Mittuniversitetet. Förväntningarna som tillskrivs tjejer och kvinnor, i skolan, i arbetslivet och i hemmet, skapar stress som pojkar och män inte upplever alls i samma utsträckning. Dessa olika förväntningar har sin genusbaserade förklaringar och vi måste därför på allvar börja tala om genus i skolan, både vad gäller bemötande, pedagogik och utbildningens utformning. Naturligtvis hör det också ihop med ”en neoliberal agenda om individualism och konkurrens som säger att man är sin egen lyckas smed, och lyckas du inte har du dig själv att skylla”, vilket inte direkt minskar stressen. En vild gissning är också att det fria skolvalet inte heller minskar stressen, förutom att det skapar segregering, och därmed ännu större press att ”välja rätt”. Men om vi verkligen ska diskutera vad som kan göras på skolans område, så är likvärdighet (genom ett åter-förstatligande av skolan), ökade resurser och minskad administration för lärarna och en pedagogik och didaktik som tar hänsyn till kunskap om genus, mänskliga rättigheter och arbetar aktivt mot sexism och kränkningar (läs mer här).