Internationella funktionshinderdagen: stat och kommun kan ta större ansvar

Sedan 1992 uppmärksammas Internationella Funktionshinderdagen världen över den 3 december. Denna dag får de frågor särskild belysning som är vardag för uppemot var femte svensk och en miljard människor i världen. Personer med funktionsnedsättning i Sverige har sämre levnadsvillkor och möter större utmaningar inom en rad samhällsområden än övriga befolkningen. Att majoritetsbefolkningen får ökad kunskap om villkoren för personer med funktionsnedsättning är en förutsättning för förändring och för att skapa förståelse för värdet av ett samhälle som är tillgängligt för alla.

Jag publicerar därför idag två artiklar med ett nationellt respektive ett kommunalt perspektiv (klicka på bilderna för att komma till sidorna).

Gör vad ni kan idag – varje dag – för att uppmärksamma och motverka funkofobi och otillgänglighet! 

 

Femperd

Syntolkning: Skärmdump från Feministiskt Perspektivs debattsida, rubrik: Internationella funktionshinderdagen – en feministisk angelägenhet.

GP

Syntolkning: Skärmdump från GP:s debattsida, rubrik: Ta bort onödiga hinder – Göteborg ska bli tillgängligt, samt en bild på en gångväg i mörkret, en gatlampa lyser och en person i svarta byxor och vit jacka går bortåt. Bildtext: Dålig belysning är en av de saker som ska åtgärdas i Göteborg töratt skapa större tillgänglighet, enligt skribenterna.

 

Första rosa året i KF

Nu har vi varit invalda i  kommunfullmäktige i ett år och genom en sammanställning från Fi nationellt blickar vi tillbaka inte bara på vårt eget år i Göteborg utan över hela Sverige. Det är fantastiskt att se vilka förändringar vi åstadkommit, stort som smått! Som jag säger i filmen så är det ett bevis på det som våra kritiker betvivlat – att feministisk politik faktiskt fungerar!

I och med att vi i Göteborg ingått samverkan med S, V och Mp har vi fått platser i nämnder, något vi inte fått på egen hand. Dessutom får vi genom samarbetet möjlighet att skapa stadens budget tillsammans.

Som de flesta av er som följer mig vet är mitt fokus tillgänglighet och funktionslitetsfrågor och en av de sakerna vi fått igenom är satsningar på arbetet med enkelt avhjälpta hinder, som gått långsamt hittills (enligt den statliga funktionshinderpolitiken skulle alla hinder vara avhjälpta till år 2010). I 2015 års budget la vi 5 miljoner på att stimulera arbetet och from 2016 lägger vi 20 miljoner årligen för att skynda på arbetet. Målet är att alla hinder ska vara avhjälpta under mandatperioden!

Syntolkning: bild på mig hållandes ett gäng broschyrer med Göteborgs stads budget. Bilden har ett rosa filter och F!-logga nederst i högra hörnet. I nedre halvan av bilden står För en tillgänglig stad. Vi storsatsar på arbetet med enkelt avhjälpta hinder. Alla oavsett funktionsvariation ska kunna röra sig fritt i Göteborg. Julia Bahner, ledamot i kommunfullmäktige, Göteborg. 

Andra satsningar vi gjort är på att anställa fler socialsekreterare, ökat stöd till tjej- och kvinnojourer, ökat stöd till arbetet med papperslösa och utsatta EU-medborgare, normkritisk kompetensutveckling och höjning av friskvårdsbidragen för dem med lägst. Vi har också påverkat arbetet med budgettexterna så att de ska bli mer intersektionella. Hela budgeten hittas här.

Nu påbörjar vi snart arbetet med att utveckla vår politik, lära känna fler av stadens förvaltningar och verksamheter, fortsätta dialogen med civilsamhället, så att vi inför nästa budgetprocess kan lägga fler skarpa förslag!

Budget-KF: Feministiska perspektiv på stadsbyggnad, trafik och bostad

  

Syntolkning: Gunilla Gran-Hinnfors på GP:s liverapportering: ”Fi:s Julia Bahner tar upp ett antirasistiskt spår i trafikdebatten. Sd har föreslagit särskilda spärrar och kontroller för kollektivtrafiken i Angered. ”Ett av de mest motbjudande och fördomsfulla förslag jag nånsin har läst” säger Julia. 

Mitt sista anförande höll jag i debatten i ämnet Stadsbyggnad, Trafik, Mark, Bostad, Revision där jag var partiets huvudtalare:

Det kan tyckas som de ämnen som vi ska diskutera nu är alltför stora för att klumpas ihop i en debatt, men jag ser poängen i det då de hänger samman väldigt mycket. Inte minst är trafik- och bostadspolitik samt stadsbyggnadsfrågor grundläggande i skapandet av en stad där social hållbarhet går hand i hand med miljö- och klimatmässig hållbarhet.

Jag är glad att vi i det rödgrönrosa budgeten prioriterar en av de grundläggande frågorna i detta arbete, nämligen den fysiska tillgängligheten. För som har blivit tydligt tidigare idag när frågan lyfts upp i debatter om andra politikområden är tillgänglighet något som må grunda sig i den fysiska miljön men som har stor betydelse för både individers psykologiska hälsa såväl som sociala relationer människor emellan. Därför satsar vi 20 miljoner på arbetet med enkelt avhjälpta hinder, ett arbete som några förvaltningar kommit väldigt långt med medan andra knappt påbörjat det. En utmaning som vi har framför oss är att efter detta projekt avslutats inlemma tillgänglighetsarbetet i varje nämnds, förvaltnings och bolag ordinarie budget och verksamhet. 

Tillgängliga bostäder handlar inte bara om att personen med funktionsnedsättning som ska bo där ska ha det tillgängligt. Det handlar också om att personen ska kunna besöka sin familj, vänner och kollegor, som i sin tur då måste ha tillgängliga lägenheter. Dessutom kan en funktionsnedsättning uppstå när som helst i livet, och kommer så också ske för de flesta som uppnår ålderdomen – att då kunna bo kvar i sin bostad kan betyda mycket i fråga om trygghet.

En annan viktig aspekt jag vill lyfta är att boendesegregationen inte bara handlar om etnicitet eller socioekonomisk status utan även om funktionalitet – dvs. om stadsmiljön och bostäder inte är tillgängliga överallt så begränsas personer utifrån funktionalitet i var de kan bo och röra sig i staden. Att bygga tillgängligt från början är därför långsiktigt hållbart då det inte kräver kostsamma anpassningar i framtiden när behov uppstår.

På samma sätt är trafikfrågor viktiga i hållbarhetsarbetet. Trafikplaneringen ska bidra till att utjämna skillnaderna i människors olika resmönster, exempelvis skillnader som kan kopplas till kön. Statistiken visar att kvinnor väljer mer klimatsmarta resor, såsom kollektivtrafik. Som säkert kommer provocera vissa kopplar vi även denna fråga till normkritiskt arbete. Detta genom att den normkritiska pedagogiken i förskola och skola som motverkar destruktiva mansnormer kan öka pojkars och unga mäns förståelse för att bilkörning inte är en förutsättning för att betraktas som ”en riktigt man” och därmed ger högre status.

Men det är inte bara könsnormerna som är destruktiva för hållbarhetsarbetet på detta område utan även exempelvis funktionalitetsnormerna och medelklassnormer. En tillgänglig och inte alltför dyr kollektivtrafik en viktig del i möjliggörandet av en jämlik tillgång till att kunna söka eller ta sig till sitt arbete, utöva fritidsaktiviteter och att ta del av och utöva kultur – att helt enkelt kunna delta på lika villkor i samhällslivet. 

Det är av den anledningen också väldigt bra att ett gångfartsprogram ska tas fram – det är viktigt exempelvis för personer med barnvagnar, som använder gånghjälpmedel eller av andra anledningar inte vill eller kan cykla.

Avslutningsvis måste jag erkänna att jag faktiskt inte hade tänkt ta upp relevansen av ett antirasistiskt perspektiv på dessa frågor, men jag kan inte låta bli när jag läser SD:s förslag om att införa biljettspärrar i Angered med argumentet att öka betalningsfrekvensen. Jag tänker dock inte kommentera det mer än att det är bland de mest motbjudande politiska förslag jag någonsin läst, något som jag dock inte är förvånad över. Att Sd:s politik utgår ifrån att tillskriva grupper av människor, särskilt de som är mest utsatta eller diskriminerade, fördomsfulla egenskaper verkar ju vara grunden i ideologin. 

Studiebesök på Fastighetskontoret

Idag har jag varit på studiebesök på Fastighetskontoret för att höra om deras arbete med tillgänglighet. Läs min rapport på Politikerbloggen



Bilden föreställer mig ståendes mellan de två tjänstepersonerna Birgitta Branegård (tv) och Christina Eide (th).

Studiebesök på Stadsbyggnadskontoret

Jag rapporterar på Politikerbloggen om mitt studiebesök på Stadsbyggnadskontoret där jag informerades om deras arbete med enkelt avhjälpta hinder, en av Fi Göteborgs fokusfrågor inom tillgänglighet. Läs vidare där!

IMG_1255
Syntolkning: Bild från en power point-presentation föreställande en entré med två trappsteg till en affär i Haga. Rubrik: Enkelt avhjälpt hinder? – Haga.

Kommentar till nytt lagförslag om att inkludera bristande tillgänglighet som diskrimineringsgrund

Integrationsminister Erik Ullenhag presenterade i måndags på SvD Brännpunkt regeringens nya lagförslag om att inkludera bristande tillgänglighet som diskrimineringsgrund i Diskrimineringslagen. Tyvärr ville Brännpunkt inte ha min kommentar på detta men nu är den i alla fall publicerad på Feministiskt Perspektiv:

Bild

Andra kommentarer i frågan:

DHRs ordförande Rasmus Isaksson tycker att regeringen kunde gått längre:

– Jag är glad att det här kommit ett lagförslag och håller med integrationsministern om att det är en viktigt markering att definiera bristande tillgänglighet som diskriminering. Men det finns många kryphål i förslaget. Sammantaget är det en tam men viktig markering, säger Rasmus Isaksson.

En halv seger, menar Ingrid Burman, ordförande för Handikappförbunden:

– I lagen står det att det för företagen handlar om skälig anpassning. Man har alltså redan tagit hänsyn till företagets storlek genom att den eventuella kostnaden för anpassningsåtgärden ska ställas i förhållande till omsättning och annat.  Att man, trots detta utrymme, undantar en så stor del av samhällets service som privata företag utgör är anmärkningsvärt. Jag menar, människor med funktionsnedsättning kan ju faktiskt också behöva klippa håret ibland.

Torsdagsaktionen, ett nätverk av olika funktionalitetsorganisationer, byter nu fokus:

Torsdagsaktionen blir tisdagsaktionen! Från och med den tisdagen 18 mars kommer vi stå utanför riksdagen för att påtala att det fortfarande finns tid att förändra lagförslaget. Det är alldeles för många företag, vårdinrättningar, restauranger och så vidare som inte kommer behöva följa lagen som förslaget ser ut nu.

Maria Johansson har tittat på statistisk och kommer till en viktig slutsats:

Dessa siffror visar att inte ens fyra procent av företagen kommer riskera att kunna dömas för diskriminering. Om undantaget för företag med färre än tio anställda går igenom när riksdagen antar förslaget innebär det att all den dagliga utestängningen från caféer, restauranger, butiker, frisersalonger, tandläkarmottagningar, biografer, bagerier och så vidare inte heller i fortsättningen kommer kunna kallas vid sitt rätta namn – diskriminering.

Lars Lindberg gör en internationell utblick:

I jämförelse med motsvarande lagstiftning i andra länder så är detta [undantag] en stor svaghet. I alla länder där denna typ av lagstiftning har införts har det också varit debatt om konsekvenserna för småföretagarna. Men detta har generellt lösts genom att hänsyn har tagits till verksamhetens storlek och ekonomiska resurser, t ex i USA. (…) Inte heller i Storbritannien eller i Norge finns ett sådant undantag som föreslås i Sverige.