Vad skulle Normaldemokraterna tycka om Fi?

normaldemokraterna_poster

ENLIGT ORDBOKEN ÄR normal en beskrivning av en organism eller mekanism som inte är avvikande, rörande någon, flera eller alla egenskaper. Applicerar man den definitionen på människor märker man snart att ingen är normal. Alla är avvikande någonstans. (…) OAVSETT VEM DU är, vad du har för kön, hudfärg, sexuell läggning, ekonomiska förutsättningar, geografisk hemvist, religiös eller politisk åskådning, så gjorde du din entré till denna värld skrikande och som funktionshindrad. (…) FÅR DU LEVA och bli gammal är chansen stor att du så småningom återgår till detta tillstånd. (…) FÖR CA 20% av oss är funktionsvariationerna större och mer permanenta. Det kan bero på en olycka eller en sjukdom. Eller så får vi aldrig uppleva annat än mycket små förändringar i den ursprungliga fysiska kapacitet vi föds med. Det kanske kan upplevas som skrämmande och jobbigt för dig som inte upplevt det själv, men det är varken konstigt eller ovanligt. Olika falla ödets lotter helt enkelt. 

Idag nåddes jag av nyheten att ännu ett nytt parti har startats i Göteborg och kommer att ställa upp i kommunvalet, nämligen Normaldemokraterna:

Normaldemokraterna vill tvinga upp frågorna om funktionsvariationer på den politiska dagordningen. Högt upp.

Som en av de ansvariga i Fi för funktionalitetsfrågor, och som forskare inom området, tycker jag naturligtvis det är spännande, häftigt och glädjande att det har tagits ett demokratiskt initiativ som detta! Funktionalitetsfrågor behöver onekligen lyftas högre upp på den politiska agendan och generellt i samhället. Särskild glädjande är också att det verkar finnas ett intersektionellt perspektiv i grunden. Samtidigt blir jag tagen av att partiet inte tycker sig se en annan utväg än att starta ett parti med fokus på funktionalitetsfrågor som reaktion mot riksdagspartiernas bristande förmåga i frågorna. Deras mål är tydligt:

Den dag våra etablerade partier har en tydlig och prioriterad politik för att normalisera funktionsvariationer är Normaldemokraterna klara. Då kan vi med gott samvete avveckla partiet. För vem vill egentligen behöva ett parti som påminner politiker om något som är helt normalt?

Med andra ord kommer partiet fungera lite som Öppna Göteborg (ÖG), som under en mandatperiod vill driva en fråga, nämligen den om att arbeta mot korruptionen och göra kommunpolitiken i Göteborg öppen och transparent. Normaldemokraterna (ND) har dock ingen begränsning på en mandatperiod, och inte heller på geografisk spridning. ND är alltså efter Vägvalet (VV) och ÖG det tredje nystartade partiet på kort tid som fokuserar på en fråga, med lite olika stor tonvikt på att vara ett missnöjes- eller enfrågeparti (ND är de som mest utmanar denna bild, läs vad jag tycker om VV här).

Vad ska ett parti vara och ha för syfte?

Något som är intressant att diskutera i sammanhanget är vad ett politiskt parti egentligen ska vara och inte minst syfta till. ND skriver att:

VI ÄR FÖRVISSO missnöjda med mycket, men Normaldemokraterna är inget missnöjesparti. Vi är ett väckelseparti. Ett nu-jävlar-gör-vi-något-åt-det- här—parti. Normaldemokraterna handlar om att väcka allmänheten och våra politiker. Vi vill göra något åt vår situation genom att mobilisera en tillräckligt stor opinion.

Detta påminner mig om lobbying, särskilt eftersom partiet ska lägga ner när de uppnått sitt mål. Eller intresseorganisationer. Men antagligen är upplevelsen i Göteborgscooperativet för independent living (GIL), som startat partiet, att deras lobbying inte varit tillräckligt framgångsrik och att de därför måste ta nästa steg. Politiska partier, när de väl får mandat, är trots allt de med störst möjligheter att påverka. Vägvalet är ett bra exempel, och kanske är det också de som inspirerat både VV och ND.

Men det är samtidigt problematiskt om länken mellan det civila samhället och våra folkvalda politiker inte fungerar, utan upplever att de måste bli politiker. Skulle fler grupper uppleva sin situation på det sättet har vi till slut en myllrande flora av småpartier som driver sina intressen. Då ser jag hellre ideologiskt drivna partier som arbetar bredare för samhällets bästa. Men jag är ju partisk…

Hur förhåller sig då ND:s politik till Fi:s funktionalitetspolitik?

För det första använder de andra begrepp. ND talar om funktionsvariationer istället för funktionshinder, funtionsnedsättning eller funktionalitet. Det är ett spännande grepp och helt klart nödvändigt att titta närmre på.

Partiet har än så länge tre fokusfrågor:

1. TILLGÄNGLIGHET – RÄTTEN TILL DET OFFENTLIGA RUMMET.

2. SJÄLVSTÄNDIGHET – RÄTTEN TILL ASSISTANS.

3. DELAKTIGHET – RÄTTEN TILL ETT FÖRDOMSFRITT BEMÖTANDE.

Och den mer övergripande frågan: ”Ingen skall kunna vinna ett val eller ens en votering utan att inkludera funktionsvariationer i sin politik.”

Läser en Fi:s Funktionalitetspolitik är ND:s tre fokusfrågorna inkluderade. Läser en Fi:s hela politikdokument är funktionalitetsfrågor inkluderade i alla politikområden. Vi håller just nu på med en uppdatering av Göteborgs lokalpolitiska dokument och jag vet att funktionalitetsfrågorna har utökats och fokuserats ytterligare. Jag skulle därför säga att vi skulle komma ganska väl ut i en granskning av ND, men jag kommer ändå att kontakta dem för att få igång en dialog där vi förhoppningsvis kan lära av varandra. Vi kan aldrig bli tillräckligt många som lyfter jämlikhets- och antidiskrimineringsfrågor som självklara att bygga politik utifrån!

Annonser