KF 12/5 Vilka är egentligen skattebetalarna?

På kvällens kommunfullmäktige fick jag två anledningar att diskutera den av högern så ofta använda retoriken om ”skattebetalare”, som går ut på att deras politik minsann inte slösar med skattebetalarnas pengar såsom våran.

Det började i debatten om pilotprojektet på Svartedalens äldrecentrum där arbetstidsförkortning testas och utvärderas av en följeforskare. Syftet är att se om det gör någon skillnad för personalens välmående och arbetsförhållanden, brukarnas upplevelse av sin tillvaro och organisationens rutiner. Projektet ska pågå under två år för att kunna mäta effekterna ordentligt, men borgarna fick genom stöd av sd igenom en motion i kommunstyrelsen om att avsluta det omedelbart. I kommunfullmäktige fick vi rödgrönrosa dock stöd av Vägvalet och kunde därigenom rösta emot motionen så att projektet kan fortsätta som planerat. Vår gruppledare Stina Svensson intervjuas här i radio P4 (finns även som text). Det är lätt att misstänka att den första utvärderingen, som visar på positiva resultat, är anledningen till att borgarna vill avsluta i förtid. Mitt inlägg i debatten var följande:

Jag stör mig oerhört på hur ni här på den högra sidan hänvisar till ”skattebetalarna” som argument emot arbetstidsförkortning. För vad betyder egentligen ordet skattebetalare? Jo, det är ju dels alla vi i den här salen, även vi på den vänstra sidan som tycker att det är en bra idé att lägga skattepengar på det här, och dels personalen på Svartedalen, som vill att projektet ska fortsätta som planerat. Så när ni i högern hänvisar till skattebetalarna misstänker jag att det egentligen är era egna partimedlemmar och väljare ni menar. För alla som arbetar, ja t.o.m. de som har ekonomiskt bistånd, betalar skatt – och alla röstar som bekant inte på er. Så sluta använda ”skattebetalarna” som ett argument, för det saknar all grundläggande logik sett till ordets betydelse!

Efter det här inlägget fick jag en replik av en kvinna från Liberalerna, som hänvisade till att de menar ”effektiv” användning av skattemedel. Då svarade jag att det ju är just det som politik handlar om och som jag försökte förklara i mitt inlägg, att vi är olika partier och därmed har olika syn på vad som är ändamålsenlig användning av skattemedel. Det är en ideologisk fråga och inte en allenarådande sanning!

I en annan debatt fick jag återigen anledning att återkomma till hur, den här gången Sd, använder begreppet skattebetalare. Men deras ärende var problematiskt även av andra anledningar. De hade lämnat in en interpellation (fråga) om bristen på bostäder för personer med funktionsnedsättningar, men jag menade att det underliggande handlade om andra saker och dessutom var dåligt underbyggd argumentation:

Jag är förvirrad! Lars Hansson inleder ännu en av sina interpellationer med att uttrycka sin oro (”Jag är orolig!”). Jag är inte på något sätt emot att vi inom politiken uttrycker våra känslor, men jag blir misstänksam när jag inte hittar någon förankring för känsloyttringarna.

För övrigt förleds läsaren att tro att interpellationen handlar om behoven av särskilt boende för personer med funktionsnedsättning, ett behov som tyvärr inte kan tillgodoses tillräckligt snabbt i den generella bostadsbristens Göteborg. Och detta är naturligtvis något vi kan vara oroliga över: att människor, ofta unga, redo att flytta hemifrån, inte kan det.

Men nej, vad Lars Hansson är orolig över är att skattebetalarnas pengar går till böter. Böter som staden måste betala för att vi inte lever upp till lagens krav på att ordna bostäder. Knappast något som någon kommun har som mål, så vad Hansson förväntade sig för svar på frågan undrar jag över, men det är inte min poäng här. Min poäng är istället en känsla av icke-förvåning, för interpellationen går i linje med SD:s vanliga retorik där grupper ställs mot varandra. I detta fall personer med funktionsnedsättning mot skattebetalare – som om de inte kunde vara samma personer?

Men sedan kan jag också känna en viss tillförsikt. Kanske är det så att SD i Göteborg ska ta tag i sin funktionshinderpolitik och satsa på tillgänglighet, fler särskilda bostäder och så vidare. Men nej. I sitt bostadspolitiska program nämns överhuvudtaget inte att de vill satsa på fler bostäder för personer med funktionsnedsättning.

Jag tittade igenom siffrorna i er budget också. Ni föreslår att Fastighetsnämnden får en något mindre summa pengar än i vår beslutade budget och samma summa i investeringsplanen. Samma summa även för Lokalnämndens investeringar i bostäder med särskild service. Samma summa även på enkelt avhjälpta hinder. Den enda skillnaden är en utökning av det kommunala bostadstillägget för tillgänglighetsanpassning av befintliga bostäder, vilket knappast åstadkommer den förändring som Lars Hansson oroar sig så för inte kommer att komma till stånd.

Så nej, jag är inte emot att du uttrycker oro Lars Hansson, men ta inte upp vår tid i onödan. Du har alla möjligheter att stilla din oro genom att lägga ett budgetförslag som åtgärdar de problem du ser.

Även efter det här dök det upp en liberal som motsatte sig det jag sa, nämligen att det var ”skamligt” att jag hävdade att det var onödigt av Sd att ta upp vår tid med detta. Jag gick då upp igen för att förklara att det ju inte var sakfrågan i sig jag motsatte mig, utan sättet det gjordes på. Det är oseriöst att ställa frågor och klaga på politiken när en själv inte har någon politik eller konkreta förslag på området!

Första rosa året i KF

Nu har vi varit invalda i  kommunfullmäktige i ett år och genom en sammanställning från Fi nationellt blickar vi tillbaka inte bara på vårt eget år i Göteborg utan över hela Sverige. Det är fantastiskt att se vilka förändringar vi åstadkommit, stort som smått! Som jag säger i filmen så är det ett bevis på det som våra kritiker betvivlat – att feministisk politik faktiskt fungerar!

I och med att vi i Göteborg ingått samverkan med S, V och Mp har vi fått platser i nämnder, något vi inte fått på egen hand. Dessutom får vi genom samarbetet möjlighet att skapa stadens budget tillsammans.

Som de flesta av er som följer mig vet är mitt fokus tillgänglighet och funktionslitetsfrågor och en av de sakerna vi fått igenom är satsningar på arbetet med enkelt avhjälpta hinder, som gått långsamt hittills (enligt den statliga funktionshinderpolitiken skulle alla hinder vara avhjälpta till år 2010). I 2015 års budget la vi 5 miljoner på att stimulera arbetet och from 2016 lägger vi 20 miljoner årligen för att skynda på arbetet. Målet är att alla hinder ska vara avhjälpta under mandatperioden!

Syntolkning: bild på mig hållandes ett gäng broschyrer med Göteborgs stads budget. Bilden har ett rosa filter och F!-logga nederst i högra hörnet. I nedre halvan av bilden står För en tillgänglig stad. Vi storsatsar på arbetet med enkelt avhjälpta hinder. Alla oavsett funktionsvariation ska kunna röra sig fritt i Göteborg. Julia Bahner, ledamot i kommunfullmäktige, Göteborg. 

Andra satsningar vi gjort är på att anställa fler socialsekreterare, ökat stöd till tjej- och kvinnojourer, ökat stöd till arbetet med papperslösa och utsatta EU-medborgare, normkritisk kompetensutveckling och höjning av friskvårdsbidragen för dem med lägst. Vi har också påverkat arbetet med budgettexterna så att de ska bli mer intersektionella. Hela budgeten hittas här.

Nu påbörjar vi snart arbetet med att utveckla vår politik, lära känna fler av stadens förvaltningar och verksamheter, fortsätta dialogen med civilsamhället, så att vi inför nästa budgetprocess kan lägga fler skarpa förslag!

Till normkritikens försvar!

I gårdagens GP skrev GP-journalisten Lars Åberg en debattartikeln där han uttrycker oförståelse över det normkritiska perspektivet. Ärligt talat hade jag svårt att förstå exakt vad han menade för det var så mycket konstigheter och logiska luckor – men framförallt åsikter som faktiskt går i linje med ett normkritiskt perspektiv! Idag fick jag tillsammans med rödgröna kollegor in en replik om varför det normkritiska perspektivet är nödvändigt för att göra alla delaktiga i samhället (klicka på bilden för att komma vidare till artikeln):Syntolkning: Foto på del av artikeln från papperstidningen: En regnbågsflagga som vajar i vinden med blå himmel i bakgrunden och trädgrenar med gröna löv i förgrunden. Bildtext: ”Steg ett. Det handlar om att få syn på det som reproducerar exkludering för att sedan kunna utforma mer inkluderande miljöer, skriver debattörerna.”

Om vi hade haft mer plats än vad som är tillåtet i en replik hade jag gärna utvecklat resonemanget och tagit fler exempel på människor som på grund av snäva normer osynliggörs eller t.o.m. diskrimineras, såsom personer med funktionsvariationer. En vit, manlig VD är inte bara det utan även också ofta normfungerande.

På samma tema skulle jag vilja tipsa om kampanjen Vem får synas i svensk reklam?:

Varje dag berättar annonser och reklamfilmer för dig vad som är normalt. Hur en normal kropp ser ut, vad en normal sexualitet är och vilka personer en normal familj består av.

Så vad betyder det att nästan alla kroppar vi ser i reklamen är unga, smala och utan funktionsnedsättningar? Vad får det för konsekvenser att majoriteten av alla kärlekspar i reklamens värld är heterosexuella? Spelar det någon roll att i stort sett alla människor som visas i reklamen är vita? Och vems är egentligen ansvaret?

Reklam kan skapa normer. Reklam kan krossa normer.

Det är mycket glädjande att Sveriges kommunikationsbyråer tar tag i denna viktiga fråga men offentliga institutioner måste ta ett större ansvar – vårt demokratiska ansvar – att bryta normer och vara goda förebilder. Därför är det på tiden att Regeringen tillsatt ett uppdrag att arbeta för just detta, något som dessutom krävs i enlighet med Sveriges åtaganden enligt FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning:

Regeringen ger Myndigheten för delaktighet (MFD) i uppdrag att i samarbete med Diskrimineringsombudsmannen (DO) genomföra en kommunikationssatsning för att öka kunskapen och medvetenheten hos allmänheten, anställda inom den offentliga sektorn, privata aktörer samt hos kvinnor och män, flickor och pojkar med funktionsnedsättning om innehållet i konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning (konventionen). Kommunikationssatsningen ska genomföras under åren 2015-2017.

Debattartikel om avhysningar av utsatta EU-medborgare

Mina kommunfullmäktige-kollegor och jag besvarar göteborgsmoderaternas utspel om att möjliggöra för vakter att avhysa utsatta EU-medborgare som vistas i staden:



Syntolkning: Bild från GP:s debattsida på nätet. Rubriken Sluta kriminalisera utsatta grupper Jonas Ransgård och en bild på en person som bär på en sovsäck, i bakgrunden ett tält och skogsliknande omgivning. 

Hur kan kommunen arbeta med normkritik?

11037466_594324650703464_955649160736373654_n

Idag var vi några politiker på studiebesök för att få reda på hur det arbetas med normkritik i Göteborgs stad. Det gäller både normkritisk pedagogik i skolan och normkritisk kompetensutveckling för kommunens anställda i andra verksamheter. Det är bland annat enheten Social utveckling inom Social resursförvaltning som ansvarar för det.

På bilden ses från vänster Åsa Nilsen (ersättare i nämnden för arbetsmarknad och vuxenutbildning), jag, Sanna Ghotbi (ledamot kommunfullmäktige) och bredvid oss tjänstepersonerna Hanna Rahm och Eva Lindstrand, båda utvecklingsledare sexuell hälsa/hiv-prevention. 

Det var ett mycket givande möte som gav idéer för vad vi kan arbeta för att få med i budgeten som vi jobbar med nu. Bland annat saknas tydliga uppdrag och därmed resurser att utbilda kommunens anställda i olika verksamheter, t.ex. socialtjänsten. Inte heller Centrum för skolutveckling har något uppdrag att samordna arbetet med utvecklingen av normkritisk pedagogik. Detta trots att det gjorts flera satsningar på att utbilda så kallade genuspedagoger (som i själva verket har normkritisk kompetens numera) och hbt-kompetent personal. Men det saknas samordning och strategi för hur kompetensen ska spridas i hela staden. Uppföljningar visar att det ser väldigt olika ut mellan olika stadsdelar och förvaltningar idag, oftast handlar det om enskilda eldsjälar som driver frågan på sin arbetsplats eller om tillfälliga projekt.

Samtidigt berättade Hanna och Eva att efterfrågan på kompetensutveckling är väldigt stor, vilket är glädjande då det visar att många av stadens anställda faktiskt är intresserade av frågorna och vill utveckla sin kompetens. På grund av avsaknaden av ett specifikt uppdrag att jobba med det har social utveckling dock inga möjligheter eller resurser att tillmötesgå efterfrågan. Förhoppningsvis kan FiGbg ändra på det!

Studiebesök på Stadsbyggnadskontoret

Jag rapporterar på Politikerbloggen om mitt studiebesök på Stadsbyggnadskontoret där jag informerades om deras arbete med enkelt avhjälpta hinder, en av Fi Göteborgs fokusfrågor inom tillgänglighet. Läs vidare där!

IMG_1255
Syntolkning: Bild från en power point-presentation föreställande en entré med två trappsteg till en affär i Haga. Rubrik: Enkelt avhjälpt hinder? – Haga.

Funktionshinderverksamhet är ojämställd – yttrande från KF 29/1

På kvällens kommunfullmäktige yttrade jag mig i ärende Uppföljningsrapport 3, varav del 2 handlade om stadens så kallade kärnverksamheter, dvs. utbildning, kultur, hälso- och sjukvård, äldreomsorg, trafik, boende – och funktionshinderverksamhet. I rapporten görs en genomgång av olika delar av stadens funktionshinderverksamhet men det jag fokuserade på var ett avsnitt om jämställdhet. Nedan följer mitt yttrande:

Gällande den del i uppföljningsrapporten som handlar om Funktionshinderverksamhet så skulle jag vilja lyfta det avsnitt som handlar om jämställdhet. Där presenteras att fler män än kvinnor beviljas insatser och att män och kvinnor beviljas olika insatser. Jag citerar:

Könsskillnader kan i viss mån förklaras med att antalet män och pojkar med vissa diagnoser är fler än antalet kvinnor och flickor. Det går emellertid inte att utesluta att handläggare bedömer behoven hos män och kvinnor olika, vilket Socialstyrelsens lägesrapport visar. Ny forskning visar att flickor i förhållande till pojkar kan vara underdiagnosticerade, vilket kan påverka deras möjlighet att få LSS-insatser.

I Göteborg har fler män än kvinnor beslut om Boende m Särskild Service enligt LSS eller SoL, medan fler kvinnor än män har beslut om boendestöd enligt SoL i ordinärt boende.

I Uppföljningsrapporten görs inga vidare analyser av orsakerna till denna ojämlikhet i Göteborg och det ges inga förslag på åtgärder – och det kanske inte är meningen heller med dessa rapporter.

Men en sak kan vi med säkerhet konstatera, och det är att det redan finns mängder av forskning och andra typer av kunskapsunderlag som berättar hur läget ser ut – att det är ojämställt. Det som behövs nu är handling från oss politiker. Det finns ett genomgripande jämställdhets- och Mänskliga rättigheter-arbete i staden, men det finns anledning att intensifiera det inom funktionshinderverksamhet, där det lätt faller bort, kanske för att fokus ligger på diskrimineringsgrunden funktionshinder.

Vi måste se över personalens förutsättningar att arbeta utifrån ett likabehandlingsperspektiv, både i myndighetsutövning och i utförarverksamhet. Kanske är det så att personalen behöver mer stöd, mer utbildning eller att vi från centralt håll helt enkelt följer upp bättre och kräver analyser av varför det ser ut som det gör och sedan kräver åtgärder.

Precis som jag tog upp på förra Kommunfullmäktige i december i samband med att vi skulle Revidera de så kallade ”Riktlinjerna för individuellt stöd till personer med funktionsnedsättning” så vill jag även nu uppmärksamma Alliansen och VV på att deras vilja att separera jämställdhetsarbetet från mänskliga rättigheter-arbetet inte kan göras. Och det beror på, precis som jag sa då, att kön inte kan separeras från andra diskrimineringsgrunder, i detta fall funktionalitet.

Jag hoppas därför att vi snart kommer kunna anta Programmet för det strategiska arbetet med mänskliga rättigheter i Göteborgs Stad, som jag tror kan bli ett viktigt verktyg, både för oss som styr och för dem som ska realisera våra politiska mål i verksamheterna.