Internationella funktionshinderdagen: stat och kommun kan ta större ansvar

Sedan 1992 uppmärksammas Internationella Funktionshinderdagen världen över den 3 december. Denna dag får de frågor särskild belysning som är vardag för uppemot var femte svensk och en miljard människor i världen. Personer med funktionsnedsättning i Sverige har sämre levnadsvillkor och möter större utmaningar inom en rad samhällsområden än övriga befolkningen. Att majoritetsbefolkningen får ökad kunskap om villkoren för personer med funktionsnedsättning är en förutsättning för förändring och för att skapa förståelse för värdet av ett samhälle som är tillgängligt för alla.

Jag publicerar därför idag två artiklar med ett nationellt respektive ett kommunalt perspektiv (klicka på bilderna för att komma till sidorna).

Gör vad ni kan idag – varje dag – för att uppmärksamma och motverka funkofobi och otillgänglighet! 

 

Femperd

Syntolkning: Skärmdump från Feministiskt Perspektivs debattsida, rubrik: Internationella funktionshinderdagen – en feministisk angelägenhet.

GP

Syntolkning: Skärmdump från GP:s debattsida, rubrik: Ta bort onödiga hinder – Göteborg ska bli tillgängligt, samt en bild på en gångväg i mörkret, en gatlampa lyser och en person i svarta byxor och vit jacka går bortåt. Bildtext: Dålig belysning är en av de saker som ska åtgärdas i Göteborg töratt skapa större tillgänglighet, enligt skribenterna.

 

Annonser

Budget-KF: att bemöta rasism

  

Syntolkning: Bild på mig i talarstolen, bakom mig syns en person i presidiet.

Jag debuterade i dagens budgetdebatt genom att replikera SD:s idiotiska uttalanden i debatten om utbildningsfrågor:

När Lars Hansson drar generaliserande slutsatser utifrån enskilda exempel blir det tydligt varför deras politik ser ut som den gör – det handlar om människosyn, och det är därför vi aldrig kommer prata med er, för vi skiljer oss åt alltför mycket i vår grundsyn på samhället och människor. Sd anser att personer som klarar sig väl i samhället, utan att ta välfärdens resurser alltför mycket i anspråk, är välkomna, medan personer som behöver mer stöd ses som en börda. 

Vi andra partier tar vårt ansvar om att tillförsäkra alla som vistas i kommunen, oavsett behov, en grundtrygghet. Ni undrade tidigare varför vi alltid talar om rättigheter men inte skyldigheter men det är en stor missuppfattning. Sverige har undertecknat flertalet konventioner som rör mänskliga rättigheter och det är därför vårt ansvar – eller skyldighet om du vill kalla det för det – som politiker att se till att vi följer dessa.

Vidare så anser vi att alla barn, oavsett kön eller könsidentitet, ska behandlas lika – och med det menar jag inte likadant, utan att alla får lika bemötande och rättigheter utifrån sina individuella behov, utan att först sorteras in i snäva könskategorier exempelvis. Det är det som genuspedagogik handlar om, en pedagogik som grundar sig i decennier av genusvetenskaplig forskning och metodutveckling. 

Antingen brister era kunskaper om vad genuspedagogik och normkritisk pedagogik är, eller så tycker ni helt enkelt att det är bra att vi behandlar människor olika pga deras kön eller könsidentitet. Jag kan tänka mig att det handlar om både den ena och den andra orsaken. 

Debattartikel om avhysningar av utsatta EU-medborgare

Mina kommunfullmäktige-kollegor och jag besvarar göteborgsmoderaternas utspel om att möjliggöra för vakter att avhysa utsatta EU-medborgare som vistas i staden:



Syntolkning: Bild från GP:s debattsida på nätet. Rubriken Sluta kriminalisera utsatta grupper Jonas Ransgård och en bild på en person som bär på en sovsäck, i bakgrunden ett tält och skogsliknande omgivning. 

Fosterdiagnostik och aktiv dödshjälp ur ett funkis- och MR-perspektiv

Idag skriver jag i Dagens Samhälle tillsammans med Tobias Holmberg, fd. ordförande för Unga rörelsehindrade, om vår syn på den pågående debatten om fosterdiagnostik och aktiv dödshjälp, som ofta saknar ett funktionalitets- och mänskliga rättigheterperspektiv. Klicka på bilden för att komma vidare:

Namnlös

Syntolkning: Skärmdump från vår artikel på Dagens Samhälles debattsida. Rubrik ”En snabb död är inte det mest humana” och bild på ett barn med Downs syndrom.

För en inkluderande skola

IMG_0506.JPG

Syntolkning: Bild på mig när jag håller tal, ståendes på en parkbänk med en rosa Fi-ballong på.

Idag var jag med på en manifestation för en inkluderande skola. Nedan mitt tal:

För en inkluderande skola

År 2008 antog Sverige ‘FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning’. Den har till syfte att undanröja hinder för personer med funktionsvariationer att åtnjuta sina mänskliga rättigheter till att vara delaktiga samhällsmedborgare på lika villkor som andra.

Skolan är ett utmärkt, men sorgligt, exempel på att utvecklingen åt det hållet går alldeles för långsamt. Rapporter från Skolinspektionen visar att anmälningar om kränkningar respektive brister i särskilt stöd är de vanligaste anmälningsgrunden – och att de ökar kontinuerligt.

Detta trots att vi har en skollag som beskriver barns rättigheter och säger att stöd skall ges efter behov, så att alla kan utvecklas så långt som möjligt. Men i dag går budget före barns behov, trots att det därmed är emot lagen, och detta drabbar de elever hårdast som redan har det svårt i en skola som inte passar alla.

Vi bryter också mot konventionen, som säger att Rätten till utbildning ska förverkligas utan diskriminering och på lika villkor och att människor med funktionvariationer inte
får utestängas från det allmänna utbildningssystemet.
Skolinspektionen och Riksförbundet Attention har visat att svårigheten att få rätt undervisningshjälp i dagens stora klasser med beskuren resurspedagogisk styrka har lett till ökade depressioner och kunskapsfall bland elever med funktionsvariationer. Det drabbar också föräldrarna, särskilt ensamstående, vilka oftast är kvinnor, som måste stanna hemma från jobb för att vara med skolvägrande barn.

Skolan är inte bara en demokratisk rättighet utan också den viktigaste plattformen för vidare delaktighet i samhället. Kortsiktigt ekonomiskt tänkande i att spara in på specialpedagogik kommer leda till kostnader på lång sikt, både för individen och för samhället. Det här är grupper som har väldigt dålig förankring på arbetsmarknaden t.ex.

Därför måste vi börja med inkluderande pedagogik redan i förskola och skola. Normkritisk pedagogik i kombination med fler möten mellan elever med särskilda behov och elever utan, bidrar till att skapa kunskap och sociala relationer som bygger på mångfald och respekt istället för som idag bygger på kategorisering i vi och dom som i sin tur leder till trakasserier och utestängning från arbetsmarknaden och samhällsdelaktighet i övrigt.

Därför är det viktigt att vi redan i barndomen grundar en förståelse hos alla barn att den som har särskilda behov är lika mycket värd som andra barn och därmed grundar den respekt och kunskap för mänskliga rättigheter och anti-diskriminering som är själva förutsättningen för ett fungerande demokratiskt samhälle.

Utbildning om funktionalitet för all skolpersonal, inklusive rektorer, är en absolut nödvändighet för att stärka jämlik undervisning och kompetens för att kunna upptäcka och tillgodose alla barns behov i tid. Vi måste utmana normerna kring vad som är så kallat normala behov jämfört med särskilda behov, för det är väldigt få elever som kan nå upp till det idag. Fler elever än de som idag kategoriseras som att de har särskilda behov skulle gynnas av en mer flexibel och inkluderande pedagogik.

En likvärdig skola är en mänsklig rättighet och absolut nödvändigt i en demokrati där alla unga ska få lika möjligheter att växa upp och bli delaktiga samhällsmedborgare.

Mer information om Fi:s utbildningspolitik respektive funktionalitetspolitik.