Kommentar till nytt lagförslag om att inkludera bristande tillgänglighet som diskrimineringsgrund

Integrationsminister Erik Ullenhag presenterade i måndags på SvD Brännpunkt regeringens nya lagförslag om att inkludera bristande tillgänglighet som diskrimineringsgrund i Diskrimineringslagen. Tyvärr ville Brännpunkt inte ha min kommentar på detta men nu är den i alla fall publicerad på Feministiskt Perspektiv:

Bild

Andra kommentarer i frågan:

DHRs ordförande Rasmus Isaksson tycker att regeringen kunde gått längre:

– Jag är glad att det här kommit ett lagförslag och håller med integrationsministern om att det är en viktigt markering att definiera bristande tillgänglighet som diskriminering. Men det finns många kryphål i förslaget. Sammantaget är det en tam men viktig markering, säger Rasmus Isaksson.

En halv seger, menar Ingrid Burman, ordförande för Handikappförbunden:

– I lagen står det att det för företagen handlar om skälig anpassning. Man har alltså redan tagit hänsyn till företagets storlek genom att den eventuella kostnaden för anpassningsåtgärden ska ställas i förhållande till omsättning och annat.  Att man, trots detta utrymme, undantar en så stor del av samhällets service som privata företag utgör är anmärkningsvärt. Jag menar, människor med funktionsnedsättning kan ju faktiskt också behöva klippa håret ibland.

Torsdagsaktionen, ett nätverk av olika funktionalitetsorganisationer, byter nu fokus:

Torsdagsaktionen blir tisdagsaktionen! Från och med den tisdagen 18 mars kommer vi stå utanför riksdagen för att påtala att det fortfarande finns tid att förändra lagförslaget. Det är alldeles för många företag, vårdinrättningar, restauranger och så vidare som inte kommer behöva följa lagen som förslaget ser ut nu.

Maria Johansson har tittat på statistisk och kommer till en viktig slutsats:

Dessa siffror visar att inte ens fyra procent av företagen kommer riskera att kunna dömas för diskriminering. Om undantaget för företag med färre än tio anställda går igenom när riksdagen antar förslaget innebär det att all den dagliga utestängningen från caféer, restauranger, butiker, frisersalonger, tandläkarmottagningar, biografer, bagerier och så vidare inte heller i fortsättningen kommer kunna kallas vid sitt rätta namn – diskriminering.

Lars Lindberg gör en internationell utblick:

I jämförelse med motsvarande lagstiftning i andra länder så är detta [undantag] en stor svaghet. I alla länder där denna typ av lagstiftning har införts har det också varit debatt om konsekvenserna för småföretagarna. Men detta har generellt lösts genom att hänsyn har tagits till verksamhetens storlek och ekonomiska resurser, t ex i USA. (…) Inte heller i Storbritannien eller i Norge finns ett sådant undantag som föreslås i Sverige.