Fi: det yttre hotet!?

10615602_688102034578089_5579936746270544482_n

Ju mer Fi växer desto mer växer också motståndet. Jag ska i detta inlägg bemöta några argument som brukar komma.

För det första är det intressant att se hur utomstående personer, som aldrig satt sin fot i något Fi-partisammanhang, uttalar sig om vilka vi är. T.ex. om att vi är vita, alltför högutbildade medelklassfeminister utan verklighetsförankring.

Faktum är att våra kandidater är vi bland de partier med flest skuldsatta, med lägst inkomster, flest öppna hbtq-personer (fler än de som visas här eg.) och flest rasifierade. Feminism för oss handlar inte bara om sakfrågor utan också om representation. Jag tycker vi är det parti som bäst representerar vår intersektionella feministiska politik via våra kandidater.

De flesta som idag kan räknas till medelklass är inte födda till det. Det handlar om klassresor – t.ex. genom just utbildning, något som en gång i tiden var förbjudet för kvinnor. Sedan när är högskoleutbildning och forskning en dålig erfarenhet för politik? Alla vi som är doktorander t.ex. forskar om just sociala frågor eller diskrimineringsfrågor, t.ex. våld mot kvinnor och barn och afrofobi. Många kommer också från andra folkrörelser eller ideella organisationer, t.ex. fredsrörelsen och kvinnojourer. Att vi inte skulle ha förankring i verkligheten är därför ett påstående utan förankring. Läs gärna om oss kandidater själva, den som undrar, istället för att lyssna till utomståendes felaktiga påståenden baserat på fördomar.

Men viktigast av allt tycker jag är frågan om demokrati. Vi är nu femte största parti med över 20 000 medlemmar, utspridda på 70 orter över hela landet. Fi är alltså inte heller bara ett storstadsparti. Det är 20 000 personer som har gått med i ett parti och därmed gett oss sitt existensberättigande. Vi har fått 20 000 medlemmars mandat att driva vår politik och vår organisation. Att avfärda det är att avfärda 20 000 personers engagemang och flera hundratusentals personers vilja att rösta in oss i maktens rum. Visst är det en del personer som tidigare röstat på andra partier, men många är också (precis som jag själv) tidigare partilösa, för att vi inte känt oss hemma i något annat parti.

För det handlar inte bara om sakfrågor utan också om organisation, ideologi och partikultur. Alla vi som hittills engagerat oss har varit med och format partiets politik och organisation, precis som jag personligen varit med och format funktionalitetspolitiken. Och alla de som gått med den senaste tiden kommer på kongressen nästa år skriva massa ny politik. Och jag är övertygad om att bland dessa nya 19000 medlemmar som tillkommit sedan förra kongressen finns en ännu större mångfald som vi kommer kunna representera utåt också. Men vilka de är vet inte ens vi internt, så att påstå något alls om detta är helt enkelt att bara spekulera utan någon som helst grund.

Jag är övertygad om att vi kommer se tillbaka på Fi:s utveckling i likhet med Miljöpartiets. När de startade var det ingen som trodde på att miljöfrågor kunde vara så viktiga och alla andra partier tyckte att de redan var miljöpartier. Men när de väl kom in höjdes kompetensen i alla partier, det bildades miljödepartement och idag kan vi inte tänka oss något annat. Samhället utvecklas på många sätt och just nu i denna lilla del av världen är det den breda och inkluderande feminismen, både som politik och som praktik, som övertygar så pass många att vi tar plats i maktens rum.

Vi tycker inte det som finns duger och därför organiserar vi oss. Är det så att så länge vi verkar i det tysta kan vi hålla på med vårt men inte om vi faktiskt kräver plats? Vi ”tar” inte röster från någon annan för i en demokrati äger ingen annan än du själv din röst. Alla partier får försöka övertyga om sin egen förträfflighet istället för att hålla på med skrämselpropaganda om andra partier som de inte vet något om. I varje val hittills har samma argument använts, att vi måste få regeringsskifte. Det gick inte 2006 och det gick inte 2010 – då vi på kuppen fick in Sd.

Var det Fi:s fel? Nej, för i de valen fick vi under 1%. Ändå gick det som det gick. De tre rödgröna partierna är helt enkelt inte tillräckligt starka. Alliansen är 4 partier + Sd som stöd med tanke på hur de röstar. Det mest logiska om vi nu ska tänka valtaktiskt är därför att skapa s.k. mandatexplosion genom att bli 4 partier på den sidan av skalan. Sen när började vi se varandra som hot istället för som vänner, eller åtminstone möjliga samarbetspartners? Vi vill ju åt samma håll! Det är ju sjukt att Alliansväljare ska vara smartare än vi, de har ju fattat grejen i alla år och det är enda anledningen till att Kd och C är kvar val efter val!

Fi är etablerat nu, vi utvecklas och vi kommer finnas kvar oavsett vi kommer in i riksdagen nu eller ej. För vi kommer komma in i kommuner. Och till nästa val kommer vi inte behöva köpa och lägga ut våra egna valsedlar och vi kommer antagligen också få partistöd som gör att vi kan anställa personal (med över 2,5 %). Vi ser nu bara början på något stort – oavsett utomstående vill det eller ej. Det är en rörelse som byggs underifrån av aktivister och genom våra homeparties folkbildar vi och det kommer vi fortsätta med.

För det finns en längtan efter politiska samtal i vardagen bland människor och Fi är därför också en viktig demokratirörelse. Fi:s senaste mandatperiod som parti i Simrishamns kommunfullmäktige är ett bra exempel på de förändringar som ett feministiskt parti kan åstadkomma, både i partipolitiken och för invånardialog, öppenhet och transparens i politiska processer. Eller som att ge sin röst till en papperslös.

Fi är framtiden, vare sig olik-tyckande vill det eller ej!

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s