Det räcker inte att vara en snäll antirasist

Bild

Svensk dokumentär från 2014 av Osmond Karim och Malin Holmberg-Karim.

I går kväll sändes dokumentären Raskortet i SVT om rasism och afrofobi i Sverige. Afrosvenskar berättar om upplevelser av rasism i landet som säger sig vara det mest toleranta och fördomsfria – men deras berättelser vittnar om en annan verklighet. Det är hot och våld men också så kallad vardagsrasism. Och för egen del så är det de berättelserna som berör mest. Om tanten som säger till pojken som sätter sig bredvid henne på bussen att hon inte vill sitta bredvid en ”svarting” – och hur ingen av de andra passagerarna reagerar. Ja, inte ens det, de tittar bort och gör allt för att undvika situationen – undvika att ta ansvar.

För några veckor sedan släpptes Afrofobirapporten, en kunskapsöversikt om afrosvenskars situation i Sverige. I dagarna släpptes Vitboken, om övergrepp och kränkningar av romer – ”den mörka och okända historien”. Men hur länge kan den svenska självbilden stå för att dessa historier hittills varit okända? Hur länge ska diskussioner om ”negerbollar”, nidbilder och svenskt kulturarv få fortsätta? Varför har det inte blivit några riktiga åtgärder efter romregistret, rasprofilering i tunnelbanan, och så vidare och så vidare?

1. Åtgärder måste vara generella och börja tidigt. Utbildning i skolan om den svenska kolonialhistorien, utbildning i antirasism.

2. Statliga utredningar måste följas av reella åtgärder. Kompensationer för utsatthet, nationella kampanjer, positiv särbehandling i arbetslivet.

3. Alla så kallade icke-rasifierade antirasister måste ta ett aktivt ansvar mot vardagsrasismen. Du ska inte vifta bort ditt ansvar med argumentet att det är en situation som inte rör dig – vi är alla del av den rasistiska strukturen och måste därför alla ta vårt ansvar att motverka den. Det räcker inte att vara en snäll antirasist, som alltså inte utför några rasistiska handlingar, för det är lika mycket en aktiv handling att inte stå upp för en medmänniska när den utsätts för rasism – då blir du per definition en del av den rasistiska strukturen.

Punkterna gäller för övrigt alla diskrimineringsgrunder. Vi kommer tex aldrig få ett tillgängligt samhälle så länge vi andra med normativ funktionalitet är för bekväma för att anstränga oss och göra något åt otillgängliga rum och sammanhang. Det är vårt ansvar i vardagen och det underlättas om staten bereder generella, strukturella åtgärder.

 

Läs mer om Fi:s politik på området här och här

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s